Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - W.: Moderna moralteorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LETOURNEAU: MORALENS UTVECKLINGSHISTORIA.
51
gerna omnämnda, och Aristoteles såg i regnbågen endast tre färger, rödt, grönt,
blått. Så hände det emellertid, att Nordenskiöld frös inne bland tschuktscherna.
Dessa kunde mycket väl sortera färgade trådar enligt färgnyanserna, men de
ägde endast tre namn på färgerna, nämligen rödt, hvitt och svart. Samma
iakttagelse gjorde senare Virchow med lappar och nubier, som uppehöllo sig
i Berlin.
Detta bevisar ju, att, medan människans fysiska förmåga att se tyckes
vara alldeles lika öfverallt på jorden, är behöfligheten eller böjelsen att gifva
namn ganska olika. Behöfver man namn, så finner man sådana. Vissa
kafferstammar, hvilkas språk ej kan skilja mellan blått och grönt, äga ej mindre än
31 uttryck för olika färg och teckning på korna.
Den danske kritikern, ur hvars rika förråd vi hämtat de flesta bland
ofvanstående anföranden, berör ännu en omständighet, som är af största
betydelse, och som är ganska dräpande för en sådan generaliserande framställning
som Letourneaus. -
»Ett bland de största öfvergreppen är att för människosläktet förutsätta
en enda utvecklingsgång. Talas det ej tusenden olika språk på jorden, och
har någon ännu kunnat påvisa, att de utgått från samma rot? Peka då
sederna på en ursprunglig enhet? Då vi hvarje Ögonblick se, hur samma sed
hos olika folk härleder sig från helt olika rot, måste vi då ej erkänna, hur
varsamma vi böra vara med denna sortens konstruktioner ? Dr Starcke
’anmärkte mycket riktigt med anledning af försöket att förklara en sed: »Jag kan
ej begripa, hvarför vi öfverallt skola förutsätta precis samma orsak».
Nyligen har en annan vetenskapsman, Bernhöft, varnat för att från alldeles
likartade bruk hos många, spridda folk på jorden sluta till en ursprunglig likhet,
och han säger: »Det måste tillsvidare lämnas därhän, huruvida det finnes
allmängiltiga lagar, enligt hvilka människosläktets utveckling försiggår; säkert är,
att sådana lagar ej få postuleras utan måste historiskt påvisas». Men jag vill
framhålla ett annat uttalande af dr Starcke, hvilket förefaller mig högst
träffande: »Som regel kommer hos primitiva människor allting an på den första
påstötningen, som deras tänkande far; fantasien arbetar så vidare i denna
riktning och förmår ej på någon punkt hålla rätta måttet och rätta gränsen».
Denna sats är verkligen slående sann, men den innehåller ock för oss en
varning att väl passa på våra slutsatser. Ty visserligen är det nu ganska svårt
att se, hvad som för många tusenden år sedan, halft om halft tillfälligt, fört
den vilda människans tankegång in i en gifven riktning.»
W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
