Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Alfred Jensen: En bulgarisk frihetsskald - Hadshi Dimitar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tappre hjälten i lefnadsvåren
på höga berget sin bane finner.
Han stönar tungt, och ur djupa såren
det ädla blodet i strömmar rinner.
På ena sidan hans bössa blänker
och på den andra hans klinga, krossad.
Hans hufvud sviktar; sin blick han sänker
i stum förbidan att bli förlossad.
Så rossligt flämtar den fallnes lunga,
och solens hetta på hjässan glöder.
På ängen kvinnor vid skäran sjunga;
men ännu starkare såret blöder.
Ja, skördetiden är inne! Gnolen,
I, arma slafvar, er sorgsna visa:
den frie hjälten förbränns af solen.
Och dock — hans lott vill jag lycklig prisa:
ty de, som lifvet för frihet låta,
de skola lefva ännu i döden.
Båd’ jord och himmel och haf dem gråta,
och barder tälja de tappres öden!
Junaken skuggas af örnens vingar,
och vargen såren med ömhet slickar.
Den trogne falken, som ner sig svingar,
åt stridskamraten en hälsning nickar.
Så lider dagen till kvällens timma,
och vinden susar i mörka träden,
och månen glänser och stjärnor glimma:
Balkan ger eko af hjältekväden.
Och samodivorna, skogens brudar,
lätt smyga fram öfver gröna fälten
med tunna slöjor och hvita skrudar
och taga plats hos den unge hjälten.
Den första såren med örter binder;
den andra svalkar med kyligt vatten;
den tredje kysser hans bleka kinder
och ler så huldt i den tysta natten.
"Min vän Karadsha — hvar kan han vara?
hvar äro öfrige vapenbröder?
O, syster! lefva de ännu? svara,
förrän jag ensam i kval förblöder!"
I ringdans svingar sig vilors skara,
och för att hälsa med milda röster
de fallnes andar, de uppåt fara,
då dagens strimma gryr fram i öster.
Den nye dagen på hjälten blickar.
På höga berget han tyst förblöder,
och vargen såren med ömhet slickar,
och solens brand på hans hjässa glöder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
