Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Cecilia Wærn: Det moderna Italien, sådant det ter sig för turisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 DET MODERNA ITALIEN.
äldre Milano, hvaraf dock så mycket ännu finns kvar, kan synas väl bjärt.
Ser man ’närmare efter ha likväl de jättestora palatsen något säreget
»mila-nesiskt» i sin granna typ, som räddar dem från banalitet. Och Milano är ju
mindre en minnenas, än en den lefvande handelns stad. På de flesta af oss
verkar den godt som den är: en fåfäng, blomstrande, rörlig köpmansstad med
lummiga parker, luxuösa försäljningsmagasin, en viss ståtlig palatstyp, där stora
gemensamma trädgårdar skymta innanför de öppna pelargårdarne; i stadens
centrum Europas vackraste och lifligaste glastäckta gata! — Men hvem hämtar
. sina italienska intryck från Milano ?
I Venezia däremot, där börjar under lyckligare omständigheter
entusiasmen. Där känns ock allt det moderna som en skriande smaklöshet — ja,
rentaf ett vanhelgande. Man tänke endast på ångsluparna, med ång-hvisslingar
och kolrök, som fara upp- och nedför kanalen, följda af gondolierernas
svordomar och glåpord — eller *på den breda, fastlandsmässiga Corso Vittorio
Emmanuele, som börjat genomskära ett af de mest pittoreska kvarteren af det
gamla Venezia!
Gåfve man sig någonsin tid att stanna i Bologna, skulle man där kunna
få se, att det onekligen kinkiga problemet: utvidgning och nybyggnad i en
historisk stad, någon gång kan få en lycklig lösning. Om det berott på
intelligenta arkitekter eller på styrka och lifaktighet hos lokaltypen, vet jag ej.
Men i hvilket fall som helst har denna bolognesiska lokaltyp med sina omtalade
arkader längs gatorna och eleganta, omväxlande gårdar, med sin fina
fönsterbehandling, vackra själfständighet i ornamentiken och i allmänhet klara och
lifliga karaktär — befunnits förträfflig för de moderna behofven i denna liffulla
stad och låtit det nya förefalla som en fortsättning, ej ett hån, af det gamla.
Få städer verka också så- sympatiskt, som Bologna, i sin lyckliga
sammansättning af kontraster. Ett väl vårdadt gammalt och ett taktfullt nytt;
pittoreska motiv — sådana som dubbla bakgårdar, med ett hofslageri under
ett djupt hvalf, inramadt i terra-cotta — samt absolut renlighet; allvarsfulla
gamla collegie-inhägnader och blomstrande marknadslif. Utanför murarne de
fridfullaste promenader och mest idylliska taflor af hvita oxar och brunögde
forbönder vid stadsportarne; inne i centrum pulserande stadslif. Men
framförallt: ett lifaktigt universitet — som ali denna åskådliggjorda historia endast
uppfriskar, icke försoffar — och ett kommersiellt och industriellt lifaktigt
samhälle.
Men huru många äro de turister, som i Bologna ge sig ro att se på annat
än — S:a Cecilia, eller lägga märke till, om de glada, ljusa arkaderna äro
nya eller gamla?
I Firenze brukar man däremot stanna länge nog för att ge olikartade
intryck tid att komma fram, och * där börjar också den smärtsamma undran,
hvart det berömda italienska skönhetssinnet i våra dagar tagit vägen — dubbelt
smärtsam i Firenze, som ända hittills kunnat invagga en ytlig betraktare i’tron
på en fortsatt skönhetstradition. Dess lokaltyp för byggnader: de ljusgula husen
med de framspringande mörka taken; ett belvederetorn eller en loggia, när
huset ligger fritt; lugn, värdig våningsbehandling —; dessa tjusande florentinska
hus förena i hög grad denna enkelhetens elegans, som så särskildt utmärker
äfven damernas toiletter — med skuggor och proportioner, som tilltala ögat
Ett fint tillgodogörande af de gamla palatsens motiv finns hos dem
samman-smält med samma graciösa landtligt täcka prägel, som hvilar så behagfullt
öfver de äldre torgen och öppna platserna och den med dessa samtida
skulpturen, Luca della Robbias och Benedetto da Majanos älskliga madonna-idyller.
Med dessa förutsättningar: en smak, som ännu inom många områden
yttrar sig; ett obesväradt förvaltande af det gamla konstarfvet; en ännu
fort-lefvande tradition af framförallt smidig och behagfull art, borde man kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
