Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Cecilia Wærn: Det moderna Italien, sådant det ter sig för turisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta minst lika mycket harmoni mellan nytt och gammalt, som i Bologna.
I stället tyckes nu Firenze utan återvändo ha hemfallit åt den smaklösa
moderniseringslustans onda makter. Om de styrandes smak vore det nog att säga,
att de vid stadsfullmäktigeval tillåta, det dopkyrkan utvändigt fullklistras med
giftgröna, anilinröda och svafvelgula plakat. Det ligger icke något pjåskande
fornsvärmeri uti att finna detta stötande. Tvärt om är det väl just modernt,
välförstådt modernt, att tillegna oss allt vackert — lika godt om det
frambragtes i år eller för tvåtusen år sedan — och vårda det som vårt. Det är
icke för att dopkyrkan är gammal, utan för att den är ett fulländadt litet
konstverk — framförallt fint i färgen — som plakatmosaiken verkade som en
vandalism. På domkyrkofasaden — detta tunga foster af kompromisser —
skulle den verkat mindre störande.
Kompromisser och intriger — se där de makter, som f. t. tyckas
handhafva Firenzes skönhetsarf. Åtminstone läser man om långa stormiga debatter
eller åratal af äkta florentinskt käbbel och dryftande — bakom , hvilka vox
populi påvisar intrigerna och bakom dessa åter — vinningslystnaden. En
upplyst vilja tyckes saknas lika mycket, som en ledande ande —; och så fattas
till sist ett beslut, som alla (utomstående) äro ense om att klandra. Hela
moderniseringsfrågan är ju en bland de mest invecklade — i. s. i en sådan
stad som Firenze. Det finnes ett engelskt parti — utgående från den kände
konsthistorikern Ruskin —, för hvilket Ouida nyligen häftigt tagit till orda.
Dessa skulle helst se, att intet rördes, skulle velat ha kvar murarne, förbjuda
ångspårvagnarne och bibehålla hvarje ruckel och prång af det pittoreska,
enastående »centro». Det finnes kloke italienare, som i mycket ge dem rätt och
förfäkta den åsikten, att Firenze mest lefver på sin främlingsström och att det
vore ekonomiskt oklokt att hänsynslöst slopa just det, som i främlingskoloniens
ögon gör Firenze till Firenze: den säregna medeltidsprägeln af de trånga
bakgatorna, det poetiskt idylliska i de landtliga omgifningarne. Konstskatterna och
monumenten skulle icke vara nog, frukta dessa, för att locka dem att stanna
sedan hemtrefnaden flytt. Den ökade lifligheten i handel och tillförsel skulle
tjäna till föga, om där ej längre funnes konsumenter. Å andra sidan
framdragas sanitära och andra hänsyn[1]. Men sanitära hänsyn har det väl
allraminst varit, som på senare tider ledt dem till att alltmera öfvergifva sin egen
vackra och bekväma byggnadstyp for illa hopkomna hyresbaracker. Sanitära
hänsyn ha med rätta segrat, när det gällt att rifva nästena i stadens centrum
och att där besluta en fri öppen plats. Men när det kommit till planen för
anläggningen af denna plats — kan man icke inse, att det varit annat än
fåfänga, dålig smak och missförstådd ekonomi — eller ännu mindre vackra
bevekelsegrunder —, som dikterat beslutet om ett banalt uniformeradt torg med
en staty i midten. Norr om Alperna studerar man Italiens lifligt grupperade
öppna platser för att söka komma från den falska riktning af regelmässighet,
man kommit in på. I Firenze bryter man med ovärderliga lokaltraditioner af
ledighet och friskt behag, just i behandlingen af torg och fria platser, för
att i själfva hjärtat af det gamla lifvet uppföra ett dussintorg, omgifvet af
dussinhus.
Andra hotande »förbättringar», sådana som nedrifvandet af Ponte Vecchio,
båda föga godt för Firenzes pittoreska framtid. Emellertid kan man där ännu,
genom att konsekvent undvika vissa stadsdelar och aldrig läsa tidningarne få
ett helt, harmoniskt intryck. I Roma är detta omöjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
