Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. O. Nordensvan: Något om krigföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02
NÅGOT OM- KRIGFÖRING.
Sådant var i stora drag förloppet af krigen under 1700-talet, och
preussarnes fälttåg* i Frankrike 1792 utgör det mest talande vittnesbörd
härpå. Sedan hertigen af Braunschweig kringgått Dumouriez och endast
behöfde slå till för att afgöra fälttåget, inskränkte han sig vid Valmy till
en kanonad utan verkan och vågade icke följa efter sin fiende för att icke
längre utsträcka förbindelsevägarna, hvarigenom hela fälttåget
misslyckades. Preussarnes fälttågsplaner och åtgöranden 1805 och 1806 voro den sista
karakteristiska yttringen af samma förvända åsikter. Man splittrade här
sina krafter på alla möjliga håll och trodde sig i* november 1805 genom
en uppställning vid Main kunna utöfva ett sådant tryck mot fransmännens
förbindelser, att Napoleon skulle nödgas släppa taget i Mähren, dit
händelsernas tyngdpunkt blifvit förlagd.
Från denna slentrianmässiga krigföring gifvas dock några undantag,
om de också icke äro många. Karl XII förde sålünda kriget på helt
annat sätt än hans samtida, och att han icke inskränkte sig till korta vägar,
veta vi mer än väl. Prins Eugens af Savoyen kringgående rörelse kring
Mantua och framryckning till Turin 1706 var väl planlagd och utfördes
hastigt, och likaledes förstod Fredrik II mången gång att genom ovanliga
förplägnadsanordningar påskynda sina rörelser, hvilket särskildt var fallet
vid hans .marsch till Sachsen och därifrån till Schlesien 1757.
Synnerligen betecknande för tidens trångbröstade åskådningssätt äro
ett par händelser från 1806 års krig i Sachsen. Under den kalla natten
mellan den 11 och 12 oktober saknade trupperna vid preussiska
hufvud-hären bränsle så väl för att värma sig som för att koka, enär deras
öfver-befäl icke’vågade tillgripa något af de stora vedtrafvar, som voro hopade
tätt invid deras bivuakplatser, förr än soldaterna den 12 på aftonen här
och hvar började fälla träd. Ungefär samtidigt saknades foder för
hästarna, under det man skriftväxlade med storhertigliga weimarska
regeringen om köpet af hafre från de ofantliga upplag, som funnos däraf i
Jena, men innan man hunnit komma öfver ens om priset, voro
fransmännen öfver en och togo alltsamman utan vidare. Då de preussiska
trupperna efter slaget vid Auerstädt två dagar fullständigt saknat lifsmedel
och under tredje dagen anlände till en rik by, lät prins August af
Preussen rekvirera lifsmedel, såsom det nu göres öfverallt, men bönderna
upphäfde ett väldigt klagoskri öfver en slik våldsbragd, och en gammal officer
gjorde vredgad prinsen lifliga föreställningar om det för preussiska hären
nedsättande och för dess anda skadliga i ett dylikt rofsystem.
På hela denna falska uppfattning af kriget gjorde Napoleon I ett
plötsligt slut, sedan den stora franska revolutionen med dess samhälleliga
omstörtningar banat honom vägen. Det var icke längre för
envåldskonun-gens intressen, som de franska härarna drogo i fält; krigen blefvo åter
nationella, och under sådana förhållanden hyste fransmännen inga
betänkligheter att låta kriget föda kriget genom att för härarnas underhåll
använda enskild egendom, hvarigenom dessa kunde lefva af krigsortens till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
