Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literära notiser - De religiösa rörelserna i Ryssland (J. Stadling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literära notiser.
De religiösa rörelserna i Ryssland tecknas »efter tillförlitliga källor
och egna iakttagelser» i en liten skrift af J. Stadling (Stockholm, Alb.
Bonnier 1891, Kr. 1.75). Förf. har, efter hvad det synes, varit på ort och ställe,
om han också ej röjer någon särdeles djupgående bekantskap med ryska
samhällsförhållanden. De ryska namnen och beteckningarna återgifvas ej sällan på
ett oegentligt sätt, och konsekvens vid omskrifningen med latinska bokstäfver
saknas. Förf. angifver icke, hvilka källor han begagnat, och han åberopar mycket
få ryska skriftställare, och dessa på temligen sväfvande sätt, såsom auktoriteter
för vissa faktiska uppgifter (»den beryktade Balinsky», sid. 11, efter hvilken ett
omdöme citeras, skall väl vara den bekante literaturkritikern Bjelinskij). Förf.
torde icke heller vara mycket bevandrad i den rika inhemska literatur (med
eller utan officiell censur), som sysselsätter sig med de vidt utgrenade sekternas
historia, läror och lif. Åtskilliga faktiska. oriktigheter torde lätt kunna påvisas.
Det är icke sant, att »den slavoniska gudavärlden» vid kristendomens införande
i Ryssland »förde en kraftig och blomstrande tillvaro» (sid. 12). Det är
oriktigt, att vid »konsiliet» i Moskva 1654 blott två medlemmar uttalade sig emot
»den nya messboken» (sid. 27). Oppositionen vann äfven före »konsiliet 1666
—67» mycket stark utbredning bland både prästerskapet och lekmännen. Förf.
synes ej känna till, att tsarevna Sofias förföljelse mot anhängarne af raskol
(sid. 29) berodde på deras eget revolutionära uppträdande mot regeringen. Att
de upprättade »kolonier i Sverige» (sid. 30), är en något förvillande uppgift.
Förmodligen menas de raskolniki\ som Karl XI gaf en tillflykt i Riga.
Emellertid må gärna erkännas, att dylika misstag kunna ursäktas hos en
författare, som säkerligen ej gör anspråk på vetenskaplig noggrannhet. Därför
kan det vara onödigt att här förlänga listan å dem. I stället må man hålla
förf. räkning för hvad han åstadkommit inom ett område, som utom Ryssland
för de flesta är en terra incognita. Boken, som är rätt ledigt skrifven,
förtjänar utan tvifvel väl att läsas af dem, som ej ega tillgång till utförligare och
grundligare .framställningar (såsom, framför alla andra på vesteuropeiska språk,
den tredje delen af Leroy-Beaulieus Empire des Tsars).
Den ryska ortodoxa statskyrkan bedömes ganska strängt, och nekas, kan
ej heller, att hon bär en viss hjälplöshetens prägel, omhvärfd som hon är af
en ofantlig massa mer eller mindre uppenbara sekter och skyddad mot dem
och främmande troslärors inflytelse hufvudsakligen af statens strafflagar och
polis. Denna kyrka har dock i sin organisation och i sina traditioner vissa
förutsättningar för en bättre framtid. Hon saknar den romerska kyrkans allt
för strängt utbildade hierarkiska anspråk, och inom slavofilernas parti, som gjort
ortodoxien till sin lösen, höjas dock äfven röster, som med stöd af de gamla
kyrkomötesbesluten påyrka en verklig synodalförfattning öch andel i
församlingsstyrelsen för lekmännen. Den ortodoxa kyrkan hyllar, likaledes i motsats till
den papistiska, principielt gudstjänstspråkets och de heliga skrifternas begriplig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
