Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Axel Karlfelt: Dikter - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter
af Axel Karlfeldt.
Spelmannen.
Jag är den unge spelman, som vandrar skogens led
och träder öfver lummern mellan enarna på hed.
Af rosenträ jag fogat själf fiolen, som jag rår,
och strängarne jag tvinnat af blonda kvinnohår.
Och kommer jag en afton till strandbyns vallar fram,
när näjdens ungdom samlat sig till söndagsdans och glai
då allt hvad friskt mitt hjärta i gröna marker kännt,
jag spelar upp i visor på mitt glada instrument.
Då tändes glans i ögon, då stiger glöd på kind,
och ungmöbarmar höja sig i daggig särlavind.
Jag är den unge spelman, som dansar natten lång,
och öfver älf och ängar far min vildmarksyra sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
