Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Axel Karlfelt: Dikter - Villgräset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER AF AXEL KARLFELDT.
159
Villgräset.
Det gror i de gamla skogar en ört
med blågröna, späda strån.
Hon växer dold af grenar och barr,
djupt under vindarnes dån.
Och villgräs nämnes på folkets mål
den örten i öde trakt.
Det sägs, att -vandrarn, som trampar på den?
blir villad af trolldomsmakt.
Pet sägs, att ej mången den gömda sett;
men den, som i skogen gått,
har kanske, fast själf han ej vet därom,
en dag hennes stänglar trådt.
Då har han kännt med en underlig ro,
som världen därute försvann,
som han och den lefvande, unga natur
vore brudgum och brud med hvarann.
I sorglösa drömmar han gått och gått
öfver stigar i skymningsljus.
Yr af dofter allt djupare in
han lockats af toner och sus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
