Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Axel Karlfelt: Dikter - Mossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER AF AXEL KARLFELDT.
161
Mossen.
/
i.
Nedom berget, bort mot skogens gränser,
breder mossen ut sig, flack och sänk.
Mellan låga, star-rbe växta tufvor
skymtar vattenytan svart och blank.
När om våren .vildandsparét kommer
och sig hitåt sänker ned ur sky,
flyr det strax ånyo, vill ej smutsa
sina vingar i den bruna dy.
Snart står berget stolt med brokig sammet,
svällande och ny, kring skrumpen barm;
videsnårens mjuka grönska lyfter
som i längtan upp mot den sin arm.
Öfver skogsgemakens tiljor spännas
mattorna af strån och lingonris.
Mellan bärrens mörka draperier
spejar blygt en hägg i hvit chemise.
Men med stilla svårmod fäster mossen,
lik en fattig och förgråten brud,
ljusa hardun, bleka hjortronblommor
mellan vecken af sin blacka skrud.
Och när inne genom skogens skymning
hvina tjäderflykt och morkullssträck,
surrar här blott sländan, hvälfva grodans
simtag turiga vågor som af bläck.
Lilla torparflickan, hvilken söker
en förirrad ko i sommarkväll, —
kommer hon till mossen, tystnar hastigt
hennes lockning, jodlande och gäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
