Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Axel Karlfelt: Dikter - Augustikväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
DIKTER AF AXEL KARLFELDT. 168
Augustikväll.
När hvita dimmor vältra sig bland hässjorna på äng
och åkerskäran skorrar på sin eviga refräng,
då vandra vi i ensamhet på tufvig mosses ren,
där just i dag bland tistlarne min skarpa lie hven.
Ur skogen stiger månen, röd och väldig som en sol.
I fjärran brummar forsen som en trumpen basfiol.
En fågel väcks af våra steg och korsar snabbt vår stråt —
•det lyser ifrån Kärna by och dansfolk drar ditåt.
Mig är, som skulle just i kväll till bröllopsdans vi gå.
Lysmaskarne vid vägen som kulörta eldar stå,
•ett stjärnfall tänder då och då sin glimmande raket,
som visste jord och himmel re’n vår kära hemlighet.
I dag, i dag jag fick ditt ord, och kommer höst en gång,
då glimma ljusen vid vår fest den mörka natten lång;
då bär du i ditt svarta hår den gröna myrtenkrans,
och mot din egen faders gård dra skarorna till dans.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
