Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Sven Hedin: En resa från Teheran till Kaschgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hybennet och jag beslöto att bestiga detta berg i och för bestämmandet af
dess höjd. Då schahen fick kännedom om vårt beramade företag,
berättade han, att han själf en gång i sin ungdom försökt ett bestigande,
men ej kommit längre än halfvägs, och att det öfver hufvud vore nästan
omöjligt att uppnå själfva toppen. Hybennet förbjöd han bestämdt att
deltaga i färden, och yttrade: »Hvad skall jag taga mig till, om jag får
ondt i tänderna och ej längre har någon tandläkare?» Hvad mig angick,
gaf han storvesiren befallning att gifva mig ett rekommendationsbref till
guvernören i byn Ränä, hvarifrån uppstigandet skulle börja, samt att
följeslagare, djur, proviant och pålitliga förare skulle anskaffas. Innan
jag i största korthet redogör för uppstigandet och dess resultat, skall jag
be att få meddela några upplysningar om Demavend.
Demavend är en vulkan, som, så vidt man vet, i historisk tid ej
haft någon eruption. Enligt flera europeiska resande, som sett eller trott
sig se ångmoln stiga upp ur sprickor vid kraterns sidor, är den dock ej
alldeles overksam, och Greewingk och Tietze ställa den på gränsen mellan
de slocknade och de verksamma vulkanerna och kalla den ett slags
solfatara. Det är väl tvifvelaktigt, om icke de ångmoln, som forna
bestigare och äfven infödingar trott sig se, icke snarare helt enkelt varit
molnbildningar i atmosfären, beroende på afdunstningen från snön eller
kondensation af vattenångor.
Demavend bildar en utomordentligt regelbunden kägla, och blott
då man betraktar berget från söder, finner man, att toppen lutar öfver
något mot vester, så att sluttningen där är brantare. I allmänhet är
lutningsvinkeln omkr. 28°, såsom hos de flesta vulkaner, men hvad höjd
och mäktighet angår, kunna endast de vulkaniska topparna på
Sydamerikas Kordiljerer mäta sig med Demavend.
Vulkanen, som på en höjd af c. 2,700 m. är upptornad på de
angränsande parallelkedjornäs sedimentära bergarter, kalk- och sandsten,
har ej i ringaste mån derangerat dessa bergarters läge. Själfva käglan
består för öfrigt af trakyt, rödaktig porfyr med hvita fältspatkristaller och
lavabäddar efter forna eruptioner. Själfva toppen är betäckt med evig
snö. I dess närhet finner man spåren af en gammal krater, som bildar
ett slags somma omkring den nuvarande och yngsta vulkankäglan.
Ordet Demavends etymologi är omtvistad. Somliga antaga, att
formen Damavend är bildad af zend-ordet dmâ och det persiska ordet dam,
som betyda vind, och att Damavend således skulle betyda »vindarnas
berg». Andra finna i ordet en stor likhet med Divbend eller »andarnas
hemvist», af div = ande och bend = hemvist eller förvar, hvilket har
till stöd den gamla legenden om jätten Zohaks fängslande i berget af
Feridun, och slutligen härleda andra formerna Dabavend, Denbavend eller
Dunbavend från zend-ordet dunma eller det persiska ordet tût = rök,
hvarigenom ordet skulle betyda rökberget; och påminna om dess
vulkaniska karakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
