Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Sven Hedin: En resa från Teheran till Kaschgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Angående höjden, så påstå perserna, att den uppgår till 5
parasanger eller 30 km., en höjdsiffra, som betydligt reducerats af europeiska
resande. Sådana hafva till ett antal af omkring 15 bestigit berget ända
till toppen, och jag skall be att få omnämna de viktigaste höjdmätningar,
som därunder företagits. Sir Taylor Thomson, engelsk minister i
Teheran, besteg Demavend på 30-talet, och hans observation har af Alexander
von Humboldt kalkylerats till 18,634 fots höjd. Sir Ronald Thomson
och lord Kerr fingo år 1858 en höjd af 21,520 fot. Prof. d:r Brugsch
Pascha besteg Demavend till toppen år 1860 och fick genom
hypsometriska observationer en höjd af 20,390 fot. Italienaren de Filippi fann
år 1862 18,603 fot och baron Call och major Napier år 1875 19,325.
Major Wells bestämde med kvicksilfverbarometer år 1881 höjden till
19,400 fot. Genom trigonometriska mätningar från Teheran fick den
ryska öfversten Lemm år 1839 ett värde af 20,085 och den österrikiska
majoren Krziz år 1853 20,000 fot. Ryssen Lentz fann på trigonometrisk
väg år 1860 en höjd af 18,208 och hans landsman Stebnitskij år 1862
och med samma metod 18,600.
Tidigt på morgonen den 10 juli lemnade jag med en af schahens
män, djur och proviant lägret, som då var uppslaget i den sköna
Lardalen, där talrika nomadstammar, boende i svarta filttält, vaktade sina
oöfverskådliga får- och gethjordar. Vi redo norr om den väldiga kedjan
Kuh-i-Pålesar, hvars skarpa kam ännu var betäckt med snö, och anlände
efter 6 timmars ridt till byn Ränä, belägen på sydöstra sluttningen och
på en höjd af 2,110 m. Här uppsökte jag guvernören, Räfi Bej, och
framlemnade till honom storvesirens i schahens namn skrifna bref,
hvilket hade en underbar effekt på Räfi Bej. Han behandlade mig icke
allenast med en utsökt artighet, utan trakterade mig med allehanda
delikatesser, och inom många minuter infunno sig tvänne pålitliga förare,
Kerbelaï Tagi och Ali, med sina alpstafvar och hvar sitt matknyte. De
hade bestigit Demavend ett 30-tal gånger förut för att från kraterranden
hämta svafvel.
Klockan 4 lemnade vi Ränä och började genast uppstigandet på en
smal, slingrande stig, som närmade sig den södra sluttningen, hvarifrån
det egentliga uppstigandet sedermera företogs. Ibland förde vägen in i
vecket af en erosionsränna för att sedan åter stiga brant uppför på dess
andra sida. Vädret var härligt, solen sjönk och luften blef allt svalare.
Toppen var bortskymd af de närmaste branterna. På dessa frodades en
tämligen rik växtlighet af alpgräs och blommor, samt tistelartade växter.
Buskar och träd saknades däremot alldeles. Hela marken var för öfrigt
öfversållad af stora, mossbelupna stenar. Ehuru dessa ännu förekommo
i sandstens- och kalkterräng, voro de dock nästan uteslutande vulkaniska
och utgjordes särskildt af trakyt, porfyr, lavablock och pimpsten. De
hade tydligen under tidernas lopp rullat ned från vulkankäglan efter forna
eruptioner. De betäckte sedan hela berget ända till den eviga snön och
gjorde uppstigandet ytterst besvärligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
