Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Mathilda Roos: Genom skuggor. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
GENOM SKUGGOR.
— Och hvarför inte det? — frågade Mimmi djupt sårad, — är jag
kanske inte nog gammal för att förstå mig på kärlek? Jo då, jag vet allt mera
än någon kan ana, jag! Hvarför skulle hon jämt vara vid ett sådant rysligt
humör, så snart prästen varit här, om inte därför att hon vore kär i honom?
Ni ska’ få se hurudan hon blir i morgon! Vi få väl se, om vi inte fa mer än
vanligt förargelser! O, hvad vi ändå äro rysligt olyckliga! —
— Ja, vi äro allt bra olyckliga, — sade Ebba med en drömmande,
längtansfull blick på Gabrielles lugg, — jag tror inte, att det finns många flickor,
som äro så olyckliga som vi! —
— Ja, mina små systrar ! — sade Gabrielle, i det hon tog af sig
peignoi-ren, satte sig mellan Mimmi och Ebba och lade armarne kring deras lif, —
vi äro verkligen mycket olyckliga. Och det värsta af allt är, att jag inte ser
någon möjlighet till bättring. Hon blir värre och värre för hvar dag som går! —
— Men jag tänker inte uthärda länge, — förklarade Mimmi bestämdt, —
så snart jag gått och läst, tänker jag ge mig ut som guvernant! —
— Och jag tänker bli folkskollärarinna, -— förklarade Ebba, — man gör
så mycket glädje och nytta åt andra, då man undervisar små fattiga barn!
Karin Lind säger, att hon tänker bli det. —
— Ja, det är ni, det, — sade Gabrielle med ett vemodigt småleende,
— men jag, hvad skall jag taga mig till? —
— Du skall gifta dig, Bellan! — utbrast Mimmi afgörande, — jag
tycker, att du skulle ta’ kammarherrn, han är ju så förfärligt kär i dig! —
— Nej, jag tycker, att du skulle ta’ Johan, han är mycket snällare, —
invände Ebba.
Gabrielle skakade småleende på hufvudet.
-— Kära flickor, man kan inte besluta sig för att gifta sig så där som
man beslutar att bli lärarinna, det skall ni förstå längre fram, ni också. Man
måste tycka om en människa, för att gifta sig med honom. Nej, vet ni hvad
jag skall göra? Jo, jag skall taga mitt lilla mödernearf och resa utomlands
och lära mig att måla och -bli artist. Och så skall jag sätta upp en atelier,
och så skola ni flytta till mig och så skola vi bo tillsammans. Blir det inte
utmärkt, kanske? —
— Jo, jo, o så roligt! — jublade de små flickorna och tryckte sig intill
Gabrielle, — o, så trefligt vi skola få! Tänk att slippa henne, och att få
göra som man vill och inte jämt höra gräl och ... o, en sådan god idé,
Bellan! —
Gabrielle smålog och kysste de små flickorna, hvilka med den mest
orubbliga tillit till »Bellans» förmåga att realisera sina planer började utmåla
framtiden i idel leende färger.
Och så sutto de här tryckta intill hvarandra och snattrade på detta ljufva,
meningslösa sätt, som endast sextonåringar, hvilka ännu stå vid lifvets dorr
och med barnets omornade ögon kika in genom dess nyckelhål, kunna göra
det, ända tills sömnen öfverraskade dem och de, efter ett kärleksfullt godnatt
åt stora syster, tassade in i sitt rum bredvid Bellans.
Då flickorna gått, klädde Gabrielle hastigt af sig och lade sig. Därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
