Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Mathilda Roos: Genom skuggor. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SKUGGOR;
245
släckte hon ljuset och tände en liten nattlampa, som hon ställde på bordet
vid sin hufvudgärd. Ty Gabrielle hade en oöfvervinnerlig förskräckelse för
mörker och ensamhet; denna trotsiga unga flicka, som med kvinnans
förstånds-lösa mod kunde skratta åt verkliga faror, skälfde som ett barn för nattens
mörker. Det stora, tomma, ofattliga däri fyllde hennes fantasi med
hemlighetsfulla fasor, hvilka hon måste bortjaga med den lilla lampans sken, som
föll öfver hennes hufvudgärd och gaf någonting sjukligt oeh vemodigt åt det
fina, ungdomliga hufvudet, som slumrade därpå.
Klockan hade för en god stund sedan slagit elfva, då pastor Wallner,
efter att ända ut i tamburen ha fortsatt samtalet med grefvinnan, slutligen för
tredje eller fjärde gången sade farväl och begaf sig hem till sig.
Grefvinnans mörka ögon glänste, och på kinderna syntes en svag rodnad,
som gaf hennes annars bleka och magra ansikte ett återsken af ungdom. Sedan
hon blifvit ensam i salongen, satte hon sig i en af hörnsofforna, lutade
hufvudet i handen och försjönk under en lång stund i djupa tankar ... Så reste
hon sig häftigt upp, såg sig omkring med en förvirrad blick, liksom vaknade
hon ur en dröm, ringde på betjänten, som genast kom och släckte lamporna,
och gick därefter in till sin man, hvilkens rum låg på andra sidan matsalen.
Grefve Barneken satt i en hvilstol och var sysselsatt med att rökande
läsa sin aftontidning. Då han fick se sin hustru, lade han ifrån sig cigarren
och reste sig till hälften upp ur stolen.
— Jag förmodar, att du ännu icke ämnar lägga dig, — sade hans
hustru, som stannat på några stegs afstånd ifrån honom.
— Nej, jag sitter uppe ännu en stund, — svarade grefven, — jag har haft
så mycket att göra i dag, att jag icke ens hunnit ögna igenom tidningarne. —
Grefvinnan kvarstod orörlig framför honom. Hennes ögon voro
nedslagna, och kring de hårdt sammanpressa de läpparne låg ett uttryck, som om
hon genomkämpade en inre strid.
— Hvarför kom du icke ut till pastor Wallners föredrag? — sade hon
hastigt med en underligt sträf, likgiltig röst och såg upp på mannen, — det
gör mig ondt, att du aldrig vill vara med om dem.
Grefven såg besvärad ut.
— Förlåt mig, min kära vän . . . för din skull ville jag gärna komma ut,
men det var mig omöjligt. Jag har verkligen varit så upptagen ...
— Du har tid till allt, utom detta enda ...
— Nåväl, en annan gång då ... . nästa torsdag . . . jag är öfvertygad om,
.att det är mycket intressant . . . det säges ju allmänt, att Wallner är en
ovanligt framstående predikant .
Grefvinnan smålog kallt och öfverlägset.
— Nåväl, en annan gång då . . . om Gud låter oss lefva till dess . . .
Godnatt! — svarade hon, \ det hon räckte sin hand mot grefven, som fattade
den och tryckte en kyss därpå, under det han artigt reste sig upp och
Önskade sin hustru godnatt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
