Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Mathilda Roos: Genom skuggor. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
GENOM SKUGGOR.
Då grefvinnan stängt dörren till sin mans rum, drog hon en suck af
lättnad. Hon hade fyllt sin plikt; hon hade visat honom vägen, ville han ej gå
den, så — kunde hon åtminstone känna sig lugn. Ja, det behöfde icke ens
vara en synd, att hon kände det som en lättnad att under dessa religiösa
sammankomster icke se sin mans ansikte framför sig . . .
Inkommen till sig tog grefvinnan genast fram bibeln, hvari hon satte sig
att läsa under en. lång stund. Därefter föll hon på knä framför en stol och
började bedja, först tyst inom sig själf, så högt med tydligt uttalade ord.
Hon visste ej, huru länge hon hållit på med omvexlande böner och
bibelläsning, men då hon lade ifrån sig sin bibel för att kläda af sig, började
föremålen därute i den stora salongen, som under några timmar höljts af
majnattens skymning, att skarpare och skarpare framträda i vårmorgonens ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
