Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Georg Nordensvan: Romerska dagar på 1840-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 82
ROMERSKA DAGAR PÅ 1 S 4 O-TALET.
kände, utbildande. Redan i Tyskland fann han konsten frodas lifligare än
hemma, de gamla städerna voro på ett helt annat sätt rika på stil och
stämning och på konstminnen än hvad han sett i hemlandet. Man stannade i det
prosaiska Berlin, där man fann människorna »sturska och tråkiga», i det
gemytliga München, där infödingarne stängde in sig på kaffehus och ölkällare
klockan fyra hvar dag och där hvarje hvilostund tillbragtes i’sällskap med
bier-kruset och tobakspipan.
Någon gång — dock mera sällan — tog man vägen öfver Paris. Men
där var konstlifvet allt för nervöst, där lopp man fara att tappa bort sig i
virr-varret af olika riktningar, där följdes man af en besvärande känsla af att man
ingenting kunde. Man blef ej rätt hemma där, och så for man till Rom, det
tysta, stillsamma Rom.
Man kom till Venedig, sagolandets nyckel. Där vaknade svärmeriet och
ungdomslyriken. Den drömmande staden berättade sagor- om en förgången
tid, »lyckligare än vår» —, menade de unga utflugne, där de svärmade i denna
fantastiska värld, förtjusta öfver friluftslifvet, öfver de vimlande folkskarorna på
gatorna, öfver kanalernas mystiska mörker och Markusplatsens feeri nattetid,
öfver gondolierernas sång och dansen vid tamburiner ute på Lido. En och
annan svensk familjepojke hejdade sin hänförelse i brefven hem med några
lugnande ord: »Dock har natuÆgtvis vårt husliga lif företräde framför detta».
Men förtjusta voro de alla.
Så följde långa resor i diligens, dag efter dag — öfver norra Italiens
slätter med pilrader och fruktträn i åkrarna, ned för Apenninerna, in i Toscana,
genom dalar, omslutna af snötäckta bergskedjor. Utefter Trasimenersjön, grön
i soldis med blå berg långt i fjärran bakom de blå stränderna. Nattläger i
måleriska herbergen, frukost i ett smutsigt näste i sällskap med svartmuskiga
infödingar i röfvarhatt, med bössan laddad på ryggen och dolken färdig i
bältet. Vidare fram på dammiga vägar genom en vårlik natur. Förbi herdar
och munkar, förbi brokigt klädda bönder, som rida på åsnor, och kvinnor på
väg till brunnen med kopparkärlet på hufvudet.
^En leende och storartad natur. Färg och sol öfver det hela. Nya
intryck för hvarje steg, en helt ny värld. Skönhetslandet, landet dit främlingens
ungdomslängtan gått.
Här, det kände nykomlingen, här väntade honom detta nya, det som han
sträfvat till, konsten väntade på en djärf och hängifven tillbedjare, och lifvet
i sol och sång väntade, lifvet som varit så trångt och fattigt där uppe i den
karga norden långt, långt härifrån. Hvad han kunde bli, det skulle han bli
här, under denna sol skulle alla slumrande möjligheter växa fram och slå ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
