Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater-r*evy.
343
de få se sin tillbedde Olaf Poulsen komma in i guldbroderad hvit atlas, för
att meddela den stora »hemligheten», att kungen kommit. Allt detta är
småsaker, men i regissörens arbete är det kanske mer än någonsin de otaliga
småsakerna, som bilda den stora helheten, och – jag har endast anfört exempel!
Sista aktens balett var vacker och stiltrogen och dansades mycket karakteristiskt,
isynnerhet af fröknarna Brandt och Rosén. Men nog hade det väl varit skäl
att brudparet och Öfriga bröllopsgäster något deltagit i dansen, t. ex. i den
lätta kontradansen; både Ebbesen, Flemming och fröken Munck ha’ ju i de
föregående akterna talat därom.
Bland de spelande fyllde några af herrarne bäst ut sina uppgifter. Herr
Holmquist var både säker och rolig i Björns roll, och herr Johanson har god
hållning och talar förträffligt. Det var kanske väl litet omedelbar känsla i
vredesutbrotten, som nu föreföllo litet operamessigt gjorda, men för öfrigt är
endast godt att säga om Pål Flemming. Hvad som tryter i herr Hjertstedts
framställning, kan man rättvisligen ej förebrå honom: den spensliga figuren och
den tunna stämman. Men han rör sig vackert och ledigt med sin spensliga
kropp och talar väl och enkelt med sin något skarpa röst, och dessutom är
herr Hjertstedt tydligen ej blind för den romantiska färgton, som bor hvila
öfver Ebbesen. Fröken Lindzén visade i titelrollen ännu en gång en ovanlig
fallenhet för att säga sina saker förståndigt och vackert; men äfven ett
oafvis-ligt behof af studier och ledning, framför allt i mimik, som nu saknas
fullständigt, och plastik, som nu för mycket påminner om dansösen. Den andira
debutanten i samma roll delade bristerna men ej förtjänsterna, hon hade
däremot en något starkare stämma på sin plus-sida. Fru Dorsch bär sina år med
allt för stor heder för att behöfva gifva Elisabeths roll med den forcerade
ungdomlighet, som hon nu sträfvar att gjuta däröfver, men rollen lämpar sig
ej för hennes skaplynne. Detta hindrar emellertid ej, att fru Dorsch som
alltid på ett mycket konstnärligt sätt mejslar ut en eller annan detalj eller
situation, så att den blir fullt ut, hvad den skall vara. Den mimik och de
läpprörelser, hvarmed hon beledsagar sången vid fönstret (sången sjunges i kulissen),
förenade sig med den strålande apparitionen att gifva en mycket
stämningsfull tafla.
Hvad som tilldrager sig å k. operans lyriska scen, ligger naturligt nog i
allmänhet utom ramen för dessa anteckningar från hufvudstadens sceniska konst.
I återgifvandet af ett opera-parti spelar den musikaliska sidan en så viktig, ja
predominerande roll, att det mången gång skulle blifva en stor orättvisa, om
man ensidigt bedömde prestationens dramatiska halt. I synnerhet skulle
orättvisan blifva mycket stor mot våra nuvarande sångare och sångerskor, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
