Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Nils Erdmann: Octave Feuillet. En porträttstudie. I–III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
octave feuillet.
sprung. Den ligger ej i häftiga och nervretande skakningar, i tygellösa
passioner, i njutningstörst och sinnlighet. Vanvettet är i intet fall kraft, säger han.
Kraft kommer af dygd, lugn, ordning och själfbeherskning. »La contemplation
austère et sereine des merveilles de dieu et des misères de l’homme — voilå
1’éternel et 1’unique foyer oii s’allume 1’inspiration d’un poëte, digne de ce
nom.»
Men i trots af allt detta älskade han passionen. Feuillet hade ej förmått
att slå ihjäl sin romantik. Lidelsen var för honom poesien, kvintessencen, och
ehuru förnuftet bjuder honom att frukta den, hviskar hans känslas rost: buga
dig, den är skön! Pliktmänniskan inom honom hatar den som en brottsling,
under det att romantikern dyrkar den som en gud. Feuillet, världsmannen,
tål icke dess excesser; Feuillet, skalden, ser blott dess poesi. Häraf den
undertryckta, men våldsamma energi, hvilken är ett så genomgående drag i hans
böcker. Häraf hans stolta och passionerade kvinnotyp. Häraf hans
egendomliga sträfvan att göra lidelsen — om den blott införes på en rätt väg — ej
blott moralisk utan ock till en lifsmakt.
III.
Den del *af Europa, som 1867 vid världsexpositionen anlände till Paris,
fann en ganska nedslående och öfverraskande bild. De växlingar, som egt
rum mellan monarki och republik alltsedan den stora revolutionens dagar, hade
nära nog dödat ali politisk lifaktighet, —• människornas intresse för politik stod
på nollpunkten. Öfverallt mötte man en i hög grad utvecklad indifferentism
för offentliga ärenden. Smaken var förskämd, lyxen skandalös. Kejsardömets
värld lefde blott för att njuta.
Nöjet hade urartat till en dum och ful cancan; kärleken hade hamnat i
kurtisan- och demimonde-världen; tron hade förbytts i en grinande skepticism.
De mönstergilla salongerna, den fina konversationen, den gamla franska esprifn
voro öfvergifna och glömda. Tout Paris egde en viss brutal råhet.
Fåfängt sökte man efter huslighet och hemlif. Kvinnan stod att finna
på teatrar och kafeer, på baler, fester, operamaskerader, jäktande och nervös,
orolig och excentrisk — kort sagdt, man såg henne litet hvarstädes i Paris,
utom i sitt hem, hos mannen och i familjen. »Då» — säger Delord — »hon
i själfva verket hvarken tillhörde stora världen eller hemmet, hvarken egde den
förras behag eller det senares dygder, hade fransyskan mistat sitt älskvärda
inflytande Öfver societeten. Hon tillbragte sin dag i tomma förströelser, med
frivol läsning och en glödande åtrå efter lyx och rikedom. Också var kejsardö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
