Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Nils Erdmann: Octave Feuillet. En porträttstudie. I–III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 octave feuillet.
mets värld — till det yttre ständigt upptagen af nöjen, medan den i
verkligheten kände ett dystert, naggande samvetskval, ett hemligt själfförakt —- blott
ett slags toiletternas och fåfängans marknad.»
Denna värld hänföres af Dumas’ Kameliadam, Offenbachs »Sköna Helena»
och bal Mabilles upptåg. Denna värld gör »le besoin d’excitation» till en
regel. Denna värld jublar öfver Feydeaus Fanny — en bok om en 35-årig
dam, maka och mor, som leende delar sig mellan mannen och älskaren, —
»la dame», säger Janin i en lofprisande kritik, »annoncée et prédite par toutes
les "écritures de 1’amour» ; — »ett poem», säger Sainte-Beuve, »par la forme,
par la coupe, par le nombre et par un certain souffle qui y règne d’un bout å
1’autre.» — —
När Feuillets något preciösa unga dam, Sibylle de Fériäs, en i ett
elegant och aristokratiskt adelshus uppfostrad liten fröken, anländer till Paris,
skildrar hon sina intryck i ett bref till föräldrarne. ».Paris» — skrifver hon —
»synes mig vara den plats i världen, som erbjuder förståndet ofantligt mycket
och själen ytterst litet. Äär jag anlände, trodde jag, att jag kommit in i en
karneval. Jag väntade fåfängt att den skulle upphöra, ty den slutar aldrig —
lifvet är nämligen själft sådant.» Isynnerhet häpnar hon öfver bristen på
kavaljerer. »Man skulle kunna tro, att ett förhärjande krig till det yttersta hade
decimerat den manliga befolkningen.» T. o. m. vid högtidligheter, middagar
och supéer skyndade kavaljererna till sin klubb från salongen. »Det föreföll
Sibylle, som om denna i den eleganta världens vanor så märkliga skilsmässa
mellan könen hade den olägenheten att alltför ofta reducera kvinnornas
konversation till harem-sladder; hon kunde naturligtvis icke veta, att den i utbyte
egde den fördelen att reducera männens underhållningar till fullständiga
gardist-fröjder.» leke heller i äktenskapet finner hon någon ljuspunkt. »Man gifter
sig» — skrifver hon — »för att lyda bruket, för att ega förmånen af en
legaliserad ställning. Man äktar ett namn, en hemgift, en samhällsställning, någon
enda gång ett par vackra axlar.» Kärleken blir på detta sätt glömd eller
profanerad. »Paris är en fransk stad, där man ofta tillbringar aftonen med andras
fruar och aldrig med sin egen.»
Tidens literatur visar oss samma bild. Teatern lika väl som romanen
under kejsardömet skildrar med en förfärande realism sederna. Äfven den
romaneske och linkänslige Feuillet afspeglar i sin diktning kejsardömets
människor. Närmare préciseradt: kejsardömets kvinnor.
Se på »lilla grefvinnan», Vhomme-femme som hon kallas, denna så
excentriska och egendomliga varelse, ständigt i en febril och onaturlig upphetsning!
Hvarje kväll synes hon på ett halft dussin baler. Hon jagar, hon rider, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
