Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
octave feuillet.
Feuillet tror, att orsaken till den sedeslöshet, som råder — mest inom
den parisiska stora världens äktenskap — just ligger i frånvaron af passion
och poesi. Han tror, att det är saknaden af ett fint och ömt samlif,
hvilket gör många kviunor så nervösa och olyckliga. Den är det, som drifver
dem att i vanvettiga nöjen döfva sig eller prisgifva sig åt förste bäste man.
Den kommer dem att glömma ali dygd och ali plikt. Den kastar dem i brott,
i elände och förnedring.
Mannen är icke tillräckligt delikat, säger skalden. Ute i stora världen
slösar han med sin älskvärdhet; där lägger han i dagen alla sina behag; där
är han kavaljer, fin och spirituel, medan han, då han väl kommit i ro hemma
i sitt hus, gäspar och är brutal på tu man hand med hustrun. »Ni har» -—
säger Clotilde i pro verbet Ett grått hårstrå — »icke för er annat än en trött
skådespelare, som i kulissen aflägger sin parad-dräkt.–-Under sådana bittra
ögonblick försvinner allt, som ännu möjligen kan återstå af våra illusioner och
15-års-drömmar. Då känner màn, hvilken Ömklig och förnedrande plats man
intager i ert lif. — —»
Octave Feuillets lidelsefulla kvinnor äro ej nöjda med en lugn,
tempere-rad eller prosaisk vänskap. Den skulle på dem hafva alldeles samma värkan,
som råe, otrogne och försumlige äkta män. Deras och deras skalds erotik
definieras af Maxime de Champcey i En fattig ting mans äfventyr.
»Marguerite» — tänker han — »skulle måhända finna mera ro och sann lycka i
en förståndig mans tempererade vänskap,* än i en romanesk makes sköna
passion. Är det sannt? Jag tror det ej. Hon skulle erhålla frid, må vara, men
frid är icke lifvets sista ord, lyckans högsta symbol. ––Gud skänker frid
åt de döde, passion åt de lefvande.» Och än mer — Feuillet kräfver ett
intellektuelt samlif, d. v. s. att. makarne skola hafva samma intressen, läsa
samma böcker, älska samma konstverk, intränga i och dela hvarandras arbete
och nöjen, att mannen, som det står i Un mariage dans la monde, »en se mariant
verse franchement tout son fonds dans son ménage, sans aucune réserve
égoiste».
Feuillet skrifver sålunda i den lidelsefulla kvinnans, de skona
hertiginnornas och prinsessornas namn, i kärlekens namn, hvilket man profanerar, en
för att vara skrifven på denna tid skarp protest mot parisarnes uppfattning af
äktenskapets helgd. Väl låter han i ett af sina proverb grefve d’Athol dagen
före sitt bröllop säga till en kamrat: »Jag gifter mig just därför, att jag icke
är kär, emedan jag icke mer ämnar bli det; emedan kärleken, eller det man
kallar så, icke mer i sin grammatik eger ett enda ord, en enda regel, ett enda
undantag, som jag icke dechiffrerat ända till leda; därför slutligen, att jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
