Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - L. H. Åberg: Ur vår senaste kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR VÅR SENASTE KULTURHISTORIA.
453
tårens hjältar hvimla. Men vare härmed huru som hälst. Författaren känner
nog saken bättre än vi, och vet nog, att karrikatyrerna verkligen funnits. Som
vi redan nämnt, försvåras hans uppgift genom vacklandet mellan dialog och
roman. Men hade ej varit lämpligt, att när i alla fall så många personer
införas på scenen, dit äfven införa någon som genom bättre insikter’ kunnat
korrigera och därmed fördjupa sina unga vänners tankar i saken?
Vi lemna dock detta. Af större vikt än framställningen af en nu i flera
afseenden antikverad världsåsikts verkliga innehåll, hvilket rätteligen sker under
annan form än den författaren använder, blir frågan om det inflytande denna,
den må nu hafva fattats så ytligt som helst, i personligt afseende utöfvade på
den tidens ungdom. Författaren framställer detta i korthet så, att de genom
den skulle förlorat sin barnatro och gifvit vika för frestelsen att tillbedja
den abstrakta sanningen, logiken. Hans egentliga hufvudanmärkning mot
Bo-strömianismen i detta afseende reducerar sig^ härtill. Att någon ur spekulativa
grunder skulle mot densamma kunna framställa behjärtansvärda anmärkningar,
tyckes förf. aldrig egentligen tänkt sig. Hans hjältar hafva äfven gått längre
än mästaren. I strid mot dennes egna ord, hans som i Jesus såg
mänsklighetens störste välgörare, Guds högsta organ i mänskligheten, förklara de honom
såsom antingen en fantast eller en bedragare. I detta afseende röjes deras
förmåga (eller oförmåga) af själfständigt tänkande.;
Hvad har förf. egentligen emot Boströmianismen, som han så starkt
fördömer? Inga spekulativa grunder, såvidt vi kunna se. Ett arbete, sådant som
hans, afser väl ej heller att framställa dylika. Egentliga anmärkningen tyckes
vara den, att den är en spekulativ lära. Logiken blir här allt — eller rättare,
den fattas som allt af okunniga epigoner.
Men författaren känner nog sin tids ungdom. För dem gällde det striden
mellan positiv kristendom och spekulativ personlighetsfilosofi i BostrÖmsk form.
Naturalismen skymtar blott i bakgrunden. Tvänne foxmzx ?&personliga
världsåskådningar strida om väldet.
Är då författarens framställning att stämpla som helt och hållet felaktig?
Beror den helt enkelt på ett missförstånd af Boströms lära? På den senare
frågan svara vi obetingadt ja, ehuru vi’ naturligtvis ej tillskrifva författaren detta
missförstånd. Den förra sedd ur kulturhistorisk synpunkt förtjänar kanske
någon uppmärksamhet. Kristendomen i dess positiva form eller kanske snarare
från barndomen inplantade kristligt-lutherska dogmatikens läror voro med
rätt och orätt i tänkande människors omdöme, åtminstone i fleras, tämligen
undergräfd. Det var ej Boströmianismens verk, det var tidsandans. Vid
Schel-ling-Hegels filosofi med dess evinnerliga konstruktion, dess apoteos af abstrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
