Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner hade tiden tröttnat. Den Boströmska filosofien trädde fram med sin lära
om den individuella personlighetens själfständiga tillvaro och helgd i denna
sin egenskap, såsom ett moment i Gud, i hans eviga tankar. Ej under, att detta
för mången tänkande yngling blef mer än det var afsedt att vara — en
vetenskaplig teori. På 6o-talet var för mången Boströms läror deras religion, och
vi hafva oss bekant, att efter utgifvandet af hans »Anmärkningar om
helvetesläran» tänkande män på allvar haft för afsikt att grunda en sekt, byggd på
hans läror. Men när en vetenskaplig teori blir religion — då har man hunnit
ett godt stycke utför det slutande planet. Vi förstå en religionslära byggd
uteslutande på erkännandet af en personlig Gud, själens odödlighet m. fl. abstrakta
satser, men vi förstå omöjligen en religionslära med den Boströmska filosofien
till sin trosbekännelse.
Alltnog, man tänkte så på deri tiden, så egendomligt det låter för
nutidens barn. Men var Boströmianismen sina anhängares religion — de må nu
hafva tänkt på sektbildning eller icke — så hämnar sig denna afgudadyrkan
af en abstrakt teori ej mindre än hvarje annan sådan. Den skulle hos hvarje
normal människa nödvändigt föra till en reaktion. Har man sätt en filosofisk
teori i religionens ställe, så tager religionen slutligen sin rätt tillbaka, den må
nu framträda som kristen religion eller i någon annan form.
Nu för tiden ställa sig dessa förhållanden ej så litet annorlunda. Den
Boströmska filosofien är ej längre någon religion. Den är en vetenskaplig
teori, hvilken som hvarje annat mänskligt verk har sina förtjänster och sina fel.
Det låter för vår tid skäligen egendomligt, att någon yngling genom
Boströmianismen skulle förlora sin barnatro. Snarare ger väl detta filosofem, om det
ännu kunde vinna någon verklig anhängare, stöd åt denna barnatro, gent emot
tidens naturalistiska strömningar. Och i många afseenden torde detta äfven
gälla om andra i idealistisk riktning gående åskådningssätt i vår tid. Striden
gällde för några årtionden sedan skillnaden mellan en spekulativ
personlighetsfilosofi (hvars Boströmska form mer eller mindre berodde på en tillfällighet)
och positiv kristendom. Den gäller nu skillnaden mellan naturalism och en
personlig världsåsikt i det hela. Hvad denna skillnad närmare innebär, och
den allmänt personliga världsåsiktens förhållande till kristendomen hoppas vi
snart få tillfälle att närmare söka utreda.
Ii. H. Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
