Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - S. J. Boëthius: Ord vid fosterländska studentförbundets Gustaf-Adolfsfest i Upsala den 6 Nov. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ord
vid Fosterländska studentförbundets Gustaf-Adolfsfest i Upsala
den 6 November 1891.
Bland mycket annat, som i vår tid blifvit föremål för klander, ja
hån och begabberi, är också firandet af historiska minnesfester. Än har
man däri sett blott en tom slentrian, än chauvinismens narraktiga skryt,
som glömmer orden: »Yfs ej af fäderns ära, en hvar har dock blott sin»,
än har man sagt, att ett sådant firande framkallar en falsk idealism, en
känslostämning, som brusar högt under högtidsstunden jubel, men
fördunstar med detta utan att kvarlemna någon sedlig behållning för lifvet.
Giltigheten af dessa domar vågar jag dock bestrida, och jag kan göra det
med den visshet, som en personlig erfarenhet gifver. Jag vet nämligen,
att ett af det oförgätligaste och bästa intrycken i mitt lif varit hvad jag
erfor, när jag första gången fick deltaga i Upsala studentkårs gripande
hyllning åt hjältekonungens minne den 6 November. Då jag under
festtåget blickade upp mot den mörka, men af stjärnor gnistrande
kvälls-himmelen, mot hvilken standaren stolt aftecknade sig, förekom det mig
som skrede jag fram under det svenska minnets tempeldom; suset i de
hvita fandukarna ljöd som en andehviskning, och när slutligen »Hjältar,
som bedjen, striden och bloden», uppstämdes framför minnesstenen, då
var det mig som om jag ställts ansikte mot ansikte inför hela vår ärorika
forntid, och på ett förut aldrig kändt sätt greps jag af glädje öfver den
samma, men ock af ödmjuk bäfvan vid tanken på det ansvar, som ett
sådant arf innebär så väl för vårt folk i dess helhet som för hvar och
en af dess medlemmar. Och dessa intryck hafva, om också ej med samma
rent af öfverväldigande makt som första gången, förnyats, så ofta det
blifvit mig förunnadt att deltaga i denna högtidsstund, och jag är viss
om, att otaliga i de skaror, som under årens lopp fylkats i ungdomståget
den 6 November, gjort samma erfarenhet som jag och däraf haft verklig
behållning för lifvet.
Förkastelsedomen öfver en sådan sak som den, att nutiden på ett
högtidligare sätt erinrar sig sin tacksamhetsskuld till de ädle hädangångne,
af hvilkas verk hon njuter frukterna, blir ej berättigad därigenom, att
missriktningar möjligen kunnat förekomma, att, såsom vid allt mänskligt,
utförandet stundom visat sig behäftadt med ofullkomligheter. Att en
Svensk Tidskrift 1891. 16, 17. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
