Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Hjalmar Edgren: De nyare språkens studium vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nyare språkens studium vid vara läroverk.
489
gemensamhetsutbildningen i skilda riktningar. Olyckligtvis skulle emellertid
deras hopsmidda »Volapiik» i saknad af allt eget organiskt lif, ali spontan
utvecklingsförmåga, snart som en trång stålrustning tungt sluta sig om den
växande människotanken och förkrympa dess fria utbildning, medan det förgångna
ändå alltid skulle kräfva djupa språkstudier.
Ekon från äldre tider och trängre åskådningssätt yrka äfven ännu någon
gång på en, om ej längre uteslutande rätt, så dock afgjord förmånsrätt för de
klassiska språkens studium. Men dessa ekon dö bort bland dagens högre röster.
Ja, det göres knappast längre behof att betona vikten af de nyare
språkens studium. Med rätta erkännes val ännu värdet af de äldre tungomål,
hvilka gifvit uttryck åt en helgjuten kultur, hvarur vår egen dragit riklig
näring, och hvilkas fasta och genomskinliga byggnad är af så stort värde för
språkmannen. Men vi inse tillika, att Roms och Greklands odling ej mera är
världens, att vi ej längre kunna ringakta de nyare språk, som vittna om ett
förgånget årtusendes och om vår samtids mäktiga kulturarbete, och hvilkas
byggnad är så mycket mera lärorik, som den ännu är stadd i organisk
ombildning under ett fullt pulserande lifs betingelser.
Att de lefvande språken, såsom föremål för vare sig litterär eller
vetenskaplig forskning intaga en med de klassiska språkens fullt jämbördig ställning,
medan de i praktisk hänsyn ega en dem säregen betydelse, därom tvistas väl
knappast längre. Men väl tvistas om deras rätta ställning och bedrifvande vid
våra lärovnrk.
Såvida det nu är dessa läroverks egentliga uppgift att bibringa landets
växande ungdom en allmänmänsklig och medborgerlig bildning, blir
hufvud-frågan äfven den, huru de nyare språkens studium skall bäst kunna bidraga
till lösningen af denna uppgift.
Innan denna fråga tas i betraktande, torde det emellertid ej vara alldeles
öfverflödigt att undanrödja en visserligen ytlig, men icke destomindre i det
oreflekterande tänkesättet ganska allmän, förblandning af begreppen
språkfärdighet och bildning.
Man eger ej större bildning — såvida därmed menas
förståndsutveckling —, ej ens mera kunskap — såvida därmed förstås en vidgad och klarare
syn på tingen — blott därför att man kan uttrycka en och samma sak på flera
tungomål; men väl eger man endera eller båda, om man rörande denna sak,
låt vara blott på sitt modersmål, har något af värde att säga. Man har, för
att välja ett konkret exempel eller par, ej mera bildning därför att man lärt
sig att säga likaväl »det djupsinniga skådespelet Macbeth», som »the profound
tragedy of Macbeth» eller mera kunskap blott därför att man i allmänna ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
