Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Hjalmar Edgren: De nyare språkens studium vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYARE SPRÅKENS STUDIUM VID VARA LÄROVERK. 498
kan tala både om »språkförvandlingar» eller »kemiska förvandlingar» och
»Sprach-verwandlungen» eller »chemische Verwandlungen»; men väl eger man
bådadera, om man till sin fördel begrundat Macbeths poetiska och moraliska
innebörd, eller studerat ofvannämnda förvandlingars natur. Jag skulle vilja tillägga:
man har ej mera verklig själsodling blott därför att man kan uttrycka satsen:
»Att tjäna blott sig själf är att tjäna till intet» äfven med »N’ ëtre bon qu’å soi,
c’est n’ëtre bon å rien», eller »Fråga ej efter en ärlig mans stamtafla» äfven med
»Al hombre bueno no le busquen abolengo» — men väl om man lärt sig lefva
för djupare intressen än den oförädlade själfviskhetens, eller akta det sanna
värdet mer än det af lyckan adlade.
Nej, språkfärdighet är visserligen ej i och för sig bildning. Carl den V:s
bekanta yttrande, att man är så många personer man kan tala olika språk, är
på det hela mindre riktigt än lörd Burleigh’s, att polyglottism är förmågan att
på skilda vis servera samma rätt — om det äfven ligger örverdrift i det senare
lika väl som det förra.
Det är först när språkfärdigheten användes för vissa bestämda ändamål,
som den kan blifva äfven en häfstång för bildning. Detta sker, när den tjänar
att direkt förmedla ett på olika vis odlande umgänge med främlingar; eller när
den begagnas for att vinna kännedom om andra folks litterära och
vetenskapliga skatter; eller slutligen när den blir oss ett medel att forska i språkets
biologi, dess lifslagar och därmed förbundna frågor af flerahanda slag.
Hvart och ett af dessa ändamål eger under gifna förutsättningar sitt fulla
berättigande. Frågan är blott den, om våra allmänna läroverks förutsättningar
äro sådana, att dessa läroverk böra tillgodose alla tre.
Hvad då vidgår det första syftet, som vi kunna* kalla det praktiska, hälst
som därmed vanligen med eller utan rätt förbindes tillfredsställandet af vissa
praktiska behof, och dar språkets talande är af främsta vikt, anser författaren
att det ej kan vara våra allmänna läroverks uppgift att tillgodose detsamma.
I betraktande af en helt motsatt uppfattning, hvilken vunnit en ej ringa
tillsliitning såväl i som utom skolan, ehuru väl hälst utom, fordrar denna åsikt,
hvilken nog skall synas mången oförlåtligt reaktionär, närmare motivering.
Allt beror här på de ifrågavarande läroverkens uppgift. Att denna, som
ofvan antydt, är allmänbildning, torde af ingen bestridas. Men begreppet
»allmänbildning», som ofta är rätt sväfvande, tarfvar här närmare bestämmelse.
Det synes då lämpligen kunna definieras sålunda, att därmed menas den
bildning, hvilken är ett behof för alla, eller åtminstone ett mycket stort flertal af
dem, hvilka vilja som intelligenta krafter utträda i det dem omgifvande lifvet.
Det måste ju nämligen medgifvas, att den bildning eller kunskap, som är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
