Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 18 några tankar om nerYlifvet och det sedliga.
moraliskt utan äfven rent fysiskt hälsosamt att så göra. Drifver hon mig att
i blaseradt hy perkritisk sinnesstämning gå omkring som en nattuggla bland
glada människor och ropa »uh—hu!» åt deras oskyldiga glädje, bör jag hafva
henne att »gå hem och lägga sig». Vill hon flyga från en sak till en annan,
så skall jag pedagogiskt tvinga mig till regelbundenhet i arbete, hvila o. d.
Då läkaren föreskrifver en nästan pedantiskt noga bestämd lefnadsordning för
den nervöse, så är det ej blott ett fysiskt riktigt, utan ett moraliskt förträffligt
dietmedel. *
IV.
Man skall icke kurtisera nervmänniskan och därmed Öka hennes själfsvåld.
Man skall ej ständigt och jämt ursäkta sig med sin nervositet och tala om
den såsom en absolut monark. Det kan göra en rätt godt, om man af sig
själf eller andra far det tillmålet: »du borde veta skäms», när ens nervmänniska
burit sig illa åt. Djupt osedligt är att i egoistiskt intresse hyckla nervositet
och likasom odla dess ogräs i sin varelse, såsom man brukar beskylla
fruntimmerna för — de bli ju ibland »nervösa», när de ej få sin vilja fram. Lika
lättsinnigt och oförsvarligt är somliga blaserade ungherrars och ungmors mod
att »snobba» med nervositet. Dylika subjekt borde sannerligen — om det
icke vore grymt att önska det — få en släng af verkligt nervlidande.
Nej, sedligt allvar kräfves i denna allvarsamma sak. .
Här kan nedläggas ett oerhördt sedligt arbete, som den friska
naturmänniskan icke känner till. Och ett framgångsrikt arbete. Ett sådant arbete
skall ockéå nedläggas. Barock visar sig i sanning teorin om att alltid »låta
naturen få ut sin rätt», särskildt, då man ser människor räkna den fördärfvade
nervmänniskan till denna normerande natur. Om vår s. k. natur vore och
förblefve ett sundt djurlifs, ginge det väl — höll jag på att säga — något så
när an. Men när t. ex. nervmänniskans raffineradt uppjagade behof skola
räknas såsom berättigade naturbehof, så blir det alltför galet. Från den
grundsatsen framställer ju den onaturliga lasten lika väl som den sexuellt mindre
fördärfvade viveuren sina »naturbehof» såsom fullt berättigade.
Alltså: sedlig tukt. Men icke askes. Det är det fullt normalt utvecklade,,,
friska, starka fysiska lifvet, som lemnar de största garantier för en segerrik moralisk
kamp. När forntidens asket trodde sig kunna svälta ihjäl sina begärelser, så
misstog han sig. Ju mer han fastade, dess uslare blef nervlifvet, och så fick
han i nervösa fantasier kämpa nattliga strider med nakna kvinnogestalter. Ofta
slutade det med förtviflan, vansinne och själfmord. Och asket^ernas sedlighet
sjönk djupt äfven på annat sätt. Det ondskefulla pelarhelgonet, som Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
