Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM NERVLIFYET OCH DET SEDLIGA. ’ 527
son* rep», kan man förstå däraf, att de med största lugn i världen läsa allt
som kommer ut och må lika bra. De bli endast litet mer tjockhudade. Men
icke alla äro så »lyckligt» danade.
Men tillbaka till det mera enskilda personliga lifvet! Hur skall jag handla
»
för att möjligen kunna »etisera» nervmänniskan hos mig själf och bidraga
därtill hos andra? Den lekamliga och andliga diet, som därvid måste iakttagas,
faller både inom medicinens, etikens och religionens område. Här äro så
oändligt skiftande individuella drag och så många olika synpunkter att iakttaga,
att ingen enskilds inskränkta erfarenhet räcker till. Bäst skulle en skicklig,
sedlig och religiös läkare kunna behandla saken. Men saken står nog så, att
individen ofta, under klokt beaktande af läkares och andras råd, endast genom
egen erfarenhet kan finna de yttre hjälpmedel, som slå igenom för hans egen
del. Läkarevetenskapen famlar ännu allt för mycket i mörker på detta
område, och läkaren har ej alltid tillfälle att studera och behandla fallen nog
individuellt. I alla händelser räcka yttre åtgärder icke till. Jag skulle vilja säga,
att man härvidlag framför allt behöfver tro, hopp och kärlek. Det är icke
blott af teologisk förkärlek för denna sköna triad, jag nämner dessa ord.
Kan man inplanta i en människa tro endast och allenast därpå, att hon
kan bli frisk, så är därmed oerhördt mycket vunnet, såsom läkaren mycket
väl vet. Det gäller nu både fysiskt och etiskt. Kan man få fram hos en
sedligt fallen människa tro*på, att hon kan bli räddad ur förfall, så är därmed
upprättelsens första möjlighet gifven.
Våra farligaste fiender äro därför sådana naturalister, som predika for
oss, att utvecklingen är mekanisk och på förhand determinerad, att det enligt
erfarenhet af fakta icke kan bli bra, då det nu en gång är så, framför allt,
att mitt moraliska lif icke kan ändras. Predikan för en drinkare eller
annars utsväfvande människa, att saken ej kan bli annorlunda än den är, är
den rena dödsdomen för honom, ifall han tror det som predikas. Kommer
nu därtill den hjärtlöshet, hvarmed man ofta betraktar den fallne eller den
sjuke såsom egentligen icke värd att man tar hänsyn till honom, då han ju
icke kan på något lyckligt sätt deltaga i »kampen för tillvaron» — så blir
det tungt för de eländige att lefva. Ty hvad naturalisten säger, tycks den
sjukes egen natur och hans egen erfarenhet säga. Man behöfver sannerligen
ej inskärpa hos den, som har förstördt nervlif, att han är ohjälplig. Han tror
det nog ändå. Och denna tro stödjes oupphörligt af människor, som i
hopplös ton säga sitt: »jaså, det är så illa med dig också».
Lyckligt därför, om man träffar en människa, som t. ex. med stöd af
egen erfarenhet säger: »du kan bli bra» .Ett enda sådant ord, sagdt i öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
