- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
528

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - J. A. Eklund: Några tankar om nervlifvet och det sedliga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 18

NÅGRA TANKAR OM NERYLIFVET OCH DET SEDLIGA.

tygelse, är en oerhörd hjälp. En människa, som ej erfarit det, kan icke fàtta,
hvilken innerlig tacksamhet man kan känna mot en läkare, då han sagt något
sådant. Det kan visst hända, att en läkare kan säga det, »emedan det hör
till yrket», men hans auktoritet verkar ändå till att väcka en viss tro. Man
går ofta så kry ifrån ett läkarebesök, att man tycker sig aldrig på länge ha
varit så frisk. De människor, som i lättsinne undergräfva en läkares auktoritet,
veta nog icke, att de stundom därmed kunna omöjliggöra halft lyckade kurer
och åter störta människor i elände. — Nu menar jag, att en sådan där
personlig förmåga att inge kurage är ett djupt berättigadt etiskt medel. Och de
läkare, som i sanning kunna inge patienterna godt hopp, äro framför andra
våra välgörare. De måste naturligtvis själfva ha troskraft i sig. Jag begriper
ej, hvarför det personliga sättet att inverka skall stå lägre än järn, vatten och
kinapiller och göras misstänkt. Dessa ting verka för Öfrigt äfven de såsom
»trosföremål».

Nu är det visserligen äfven här sannt, att det är svårt att tro och
omöjligt att tro på kommando eller blott därför, att det är »nyttigt» att tro. Men
jag menar, att sceptici kunna vakta sig för att undergräfva den tro på »det
läkande i tillvaron» som finns. Och en läkare bör väl kunna gå till verket
med outrotlig förhoppning, att hans fräjdade vetenskap skall föra honom allt
längre i konsten att hjälpa. Trons mod behöfver växa till på alla områden.
Nu har man verkligen länge nog arbetat på att borttaga det och i stället sätta
tvifvel, hopplöshet, förtviflan. Här behöfde man just återgå till naturen. Ty
ur det friska, ännu ofördärfvade lifvet växer verkligen »af naturen» rikt
spirande tro. Det ser man på barnen. Det är först genom att taga
barnsligheten ifrån barnen och ungdomligheten ifrån ungdomen, som de moderna
pessimisterna lyckas få sitt ogräs att gro.

VI.

Tron, denna misstänkta sak, är dock, äfven i sina lägre former, starkare
än vetenskap och konst, och skall helt säkert förbli det till dagarnes ända.
Jag neddrager icke tron i dess högsta form, om jag påstår, att tron på Gud
är det förnämsta etiska hälsomedel för det sjuka nervlifvet. Och därvid
tänker jag ej på »helbrägdagörelsen genom tron» i nu gängse mening. Denna
hör i det stora hela till den enerverande religiositetens utväxter. Men det
Jesus af Nazaret ofta sade till de botade sjuklingarne: »din tro har hjälpt dig»
— det kan sägas om många fall i våra tider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free