Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Literära notiser - Ett filosofiskt arbete (Aug. G. Zethræus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
LITERÄRA NOTISER.
hållandet, att det andliga, immateriella är immanent i det kroppsliga, hvilket,
såsom substrat för det förra, utgör just det, som har den eller den
egenskapen, till skillnad från egenskapen såsom sådan, eller det andliga, hvilket är det
förras eller det kroppligas kännetecknande bestämning.
»Efter dessa propedeutiska eller mera förberedande undersökningar hafva
vi i detta arbetes andra del . . . kommit till den vissheten, att det finnes en
ofantligt mycket högre och gudsmedvetandet inom oss vida mer tilltalande
uppfattning af det oändliga, hela världsalltet omfattande gudomsmajestätet än
den blott antropomorfiska, som af det högsta väsendet gör en med
företrädesvis mänskliga, om än såsom sådana i högsta grad fullkomliga egenskaper
utrustad personlighet, hvars egentliga bostad är himmelen, och dit han också
till slut samlar sina trogna.
»Vi hafva funnit, att talet om viljans ofrihet, om än i många hänseenden
berättigadt, dock i det hela är ett fåviskt och oriktigt tal.
»Vi hafva lärt oss inse, att området för våra plikters uppfyllande går vida
utöfver den gräns, som den mosaiska och den på densamma stödda kristliga
sedelagen har utstakat.
»Vi hafva vant oss att i döden se icke en mänsklighetens skräckinjagande
fiende, utan en dess välgörare och vän, som tager ifrån oss det hos oss ovä^
sentliga och tillfälliga för att Öfverlemna det åt förgängelsen, men bevarar det
bästa af oss, det finaste extraktet och, så att säga, destillatet af vårt väsen,
för att låta det lefva icke i skyn eller den blåa himmelen Öfver våra hufvuden,
eller på någon af de andra planeterna, ett antagande lika orimligt och naivt
som saknande hvarje anstymmelse till stöd i någon vetenskap, utan på den
jord, med hvilken vi oupphörligen äro förenade och hvarest detta, som
återstår af oss själfva, fortfarande kommer att verka genom otaliga generationer,
så länge ett människosläkte finnes.» —
Vi kunna icke medgifva, att den kritik, som förf. egnar de äldre
åsikterna är fullt träffande — den idealistiska fenomenteorien beröfvar visst icke
denna världen dess realitet, och Gud kan fattas såsom person utan
antropo-morfismer, låt vara att han måste ega några likheter med den högsta i vår
värld gifna verkligheten, människan o. s. v. — och vi tro ej, att lifvets gåtor
kunna utan fantasteri lösas på författarens panteistiskt materialistiska ståndpunkt.
Men vi erkänna, att det i hans tankebyggnad, trots grundvalens svaghet, finnes
mycket af ideala tendenser. Och hans arbete gifver det intrycket, att han gått
därtill med ärligt forskningsallvar och talar däri ur sin personliga Öfvertygelse
med öppen sanningskärlek. Därför böra hans ord ej få förklinga opåaktade.
e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
