- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
545

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18 - Frans von Schéele (Thomas Otrygg): En fosterländsk angelägenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En fosterländsk angelägenhet.

Viktor Rydberg har till konstnärsklubbens julblad för detta år bidragit
bl. a. med följande »utdrag ur en monolog»:

»Betrakta vår svenska ungdom, när den högtidliga dagen för dess inträde
i vapentjänsten kommit!

»I herrar målare! Hvarför hafven I aldrig, så vidt jag vet, valt detta
till ämne för edra framställningar? Hvad man nu än må säga om ett ’ämnes’
betydelse för en målning, kan man väl ändå icke påstå, att en god målning
blir dålig, därför att hon har ett fosterländskt ämne och gläder våra hjärtan
med anblicken af ett ädelt folks ynglingaskaror, sådana de te sig å denna
betydelsefulla dag.

»Miltiades, Kimon, Perikles, om edra andar kunde skåda vår beväring
tågande till och från sina Öfningsplatser, och jämföra den med de
ynglingaskaror I förden till vapenlekar! I voren hedningar, och det är naturligt, att vi,
som äro kristna, böra kunna uppvisa ett uppbyggligare skådespel, hvad de
unge fosterlandsförsvararne vidkommer, än I. Men kunnen I ej komma hit och
se med egna ögon de härliga frukterna af den omsorg vi nedlagt på vår
ungdoms uppfostran, så tron åtminstone icke det rykte, som kanske hunnit
ända till de elyseiska fälten, att de sånger våra beväringsynglingar sjunga äro
de liderligaste och skändligaste; att den glädje, som präglar deras anleten,
lyser ur deras ögon och talar i deras åtbörder, är bränvinsrusets; att de känslor,
med hvilka deras egna bygders män och kvinnor och barn se deras° skaror
nalkas, är förskräckelsens och vämjelsens! Tron det icke! Vi hafva ju
predikstolar, skolor och hemlif, för att icke tala om länsmän och militärbefäl, och
ryktet är ju omöjligt, om dessa faktorer någorlunda uppfyllt sin bestämmelse.
Våra styrande skulle icke uthärda att se slikt. De skulle, om ryktet vore
sannt, kläda sig i säck och aska i förtviflan 0111 fosterlandets och svenska
folkets framtid. De, som veta, hvilken liten hop vi svenskar äro, veta också, att
om någon räddning för oss är möjlig, måste vi bakom våra lätträknade
ka-Svensk Tidskrift i8pi. 18. 35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free