Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18 - F. U. Wrangel: De nyaste konstföreteelserna på Stockholms horisont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE KONSTFÖRETEELSERNA PÅ STOCKHOLMS HORISONT. 551
gära att publiken skall betala sin entréeafgift, utan äfven köpa taflor, är sättet
absolut förkastligt.
Hvad skulle t. ex. sägas, om en skådespelare, som endast nöjde sig med
att göra minspelet, under det sufflören fick läsa upp rollen? Jag begär "visst
ej, att alla taflor skola berätta något eller att man ovillkorligen skall finna en
handling uttryckt i hvarje konstverk, detta skulle i längden verka tröttande och
hor dessutom ej till tidens uppfattning; man är ej nu mera road af att tyda
»rebusar». Den, som besökte Berliner-utställningen förliden sommar, hade i
detta hänseende ett ypperligt tillfälle att se sig trött på berättande motiv. Ingen
situation, ingen händelse i hvardagslifvet saknades i denna brokiga samling
bilder; hvarje mänsklig känsla, snart sagdt hvarje tanke, som kan uppstå i en
hjärna och dessutom en detaljerad kurs i världshistoria, allt fanns^här i rikt
mått Och det artistiska kom tillföljd häraf i många fall i andra rummet. Hvad
man emellertid kan fordra är, att de bilder, hvilka utställas, äro afslutade
konstverk och ej skizzer eller obegripliga antydningar.
När konstnärerna så småningom vant publiken ifrån att besöka deras
utställningar, är intet under, att företeelserna inom konstvärlden följas med så
ringa intresse. Under höstsaisonen har man dock kunnat glädja sig åt en viss
lifaktighet inom de konstnärliga kretsarne. Ledsamt nog hafva de skiljaktiga
meningarna inom olika läger gifvit anledning till en lika ointressant, som
personlig polemik. När man trotsar, har m^n ingen rättighet att blifva stött öfver
en eller annan kritikers, låt vara något ensidiga, uttalanden.
Först kom herr Bl an ch med den s. k. sensationsmålningen af Weisser, så
öppnades Konstnärsförbundets utställning, sedan var den sedvanliga utställningen
af hembjudna arbeten i Nationalmuseum; samtidigt egde Alf Wallanders
separat-utställning rum och slutligen hafva vi hos herr Blanch kunnat beskåda
prof. Brauns »jättemålning» Gustaf Adolf vid Lützen. Här finnes sålunda rikt
stoff till betraktelser, ej blott öfver enskilda konstverk, utan äfven öfver våra
konstförhållanden i allmänhet.
Vi skola gå i ordning med frågorna. Låtom oss därföre börja med herr
Blanchs utställning af Weissers tafla »Störd vigsel». Man måste hålla herr
Blanch räkning för, att han fortfarande söker göra allmänheten bekant med
märkligare företeelser inom den utländska konsten, men å andra sidan måste
man inlägga en kraftig gensaga emot hans val af föremål. Vi skulle vara herr
Blanch tacksamme, ifall han ville bereda allmänheten tillfälle att se taflor af
mera gediget konstvärde och ej, såsom nu varit fallet, tydligen lade i dagen
ett försök att genom »sensationsmålningar», »jättemålningar» med »gripande»
motiv locka publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
