Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - G. Juhlin-Dannfelt: Något om fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är dock icke nog härmed. En operationsfästning i själfva
Mälaredalen är högeligen af behofvet påkallad, om en kraftfull krigföring
skall blifva möjlig. Bästa platsen för en dylik erbjuder Kvicksund både
med afseende å förbindelserna (operationslinierna) och omgifvande trakts
beskaffenhet. Hären, som på inga villkor får låta stänga in sig i
fästningen, har både norr och söder om Mälaren utmärkt tillfälle att
samverka med fästningen för att återställa den möjligen förlorade jämvikten.
Kvicksunds betydelse är till och med större än Stockholms. Kunde
vi skaffa oss ytterligare en operationsfästning, borde denna vara belägen
i passet mellan Vettern och Hjälmaren, där den skulle upptaga jämväl
vägarna från Östergötland.
Norrbotten kan näppeligen försvaras utan en fästning såsom stöd
med förbindelse bakåt genom det inre af landet, och nästan detsamma
är fallet med Gotland.
Att lemna hela det rika Skåne till pris åt en djärft och hastigt
infallande fiende, kan väl heller icke vara rätt.
Karlsborg är en förrådsfästning, väl behöflig och förträffligt belägen
såsom sådan och skulle först under ett krigs sista skede kunna komma
att spela någon roll såsom operationsfästning.
Fästningar kosta mycket penningar, det är gifvet, men hvem får
något utan denna bytesvara, och för hvad ändamål kan väl penningar
bättre användas än för bevarandet af vår själfständighet? Hvad hafva ej
andra stater utgifvit för sitt fasta försvar? För att nu endast hålla oss till
små stater, må erinras, att Belgien, som för 25 år sedan offrade omkring
60 millioner francs på Antwerpens befästningar, nu måst använda
ytterligare ett tiotal millioner till deras utvidgande samt omkring 71 millioner på
de nya befästningarna i Maaslinien; att Hollands nya befästningar, som
påbörjades år 1885, redan kostat 11 millioner gulden utan att vara
afslutade; att Rumänien, som har 600 tusen invånare mera än Sverige,
beviljat 136 millioner francs till befästningar; att Schweiz sedan 1885
användt 9 millioner francs till befästningar på St. Gotthard; att Danmark
anslagit något mera än 51 millioner kronor till Köpenhamns fästning, på
hvilken arbetena redan hunnit ganska långt, o. s. v. Hvad betyda våra 150
tusen kronor om året till Karlsborg i jämförelse med, hvad dessa och andra
makter, jämförlige med oss, anse sig behöfva offra på fästningar?
Det är dock icke nog med vallar och grafvar; de skrämma ingen
fiende, om det icke finnes väpnade män bakom dem, men på sådana lida
vi såsom bekant stor brist. Dock skall tidskriften i en annan uppsats
återkomma till denna del af frågan. Nu åter till fästningarna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
