Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 19–20
- G. Juhlin-Dannfelt: Något om fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landfästningarne beroende af lokala förhållanden, enär man ofta i afseende
å byggnadsplatsen är inskränkt till holmar och skär.
Nu nämnda och åtskilliga andra förhållanden vålla sålunda, att
land- och sjöfästningar kräfva väsentligt olika konstruktion.
* *
*
Vi skola nu till en början sysselsätta oss med landfästningar.
På befästningar i allmänhet ställer man fordran, att de i möjligaste
mån skola gynna egna vapens verkan och förminska verkan af fiendens.
Desammas användning afser ock att skänka en numeriskt och i
krigsbildning underlägsen försvarare möjlighet att framgångsrikt motstå och
bekämpa en öfverlägsen fiende samt därigenom stödja operationerna och
vinna den för försvaret i sin helhet erforderliga tid.
Fästningarna, som utgöra den mest fulländade form af befästningar,
besitta så stor passiv styrka, att de i en energisk försvarares hand böra
kunna lemna långvarigt motstånd mot en öfverlägsen fiende och sålunda
tvinga honom till stor kraftutveckling för desammas intagande. För att
kunna skänka fästningarna denna stora motståndskraft tager man i anspråk
teknikens alla hjälpmedel samt de oförstörbaraste material, såsom jord,
sten, beton, järn m. m. De kunna därför ej heller i hast utföras utan
till deras uppförande åtgå åratal. Till följd af de stora offer i penningar
och tid, som fästningarna kräfva, bör ock deras varaktighet kunna räknas
för lång tid, ja för århundraden. Skall detta uppnås, böra därför
desamma gifvas ett öfverskott i styrka, utöfver hvad som vid tiden för deras
anläggande var tillräckligt mot de då befintliga anfallsmedlen. Detta
hindrar dock icke, att äfven en föråldrad fästning kan väl tjäna
försvaret af ett land, om dess besättning är tapper och krigsduglig, dess
befälhafvare insiktsfull och viljekraftig. Ett lysande exempel härå lemnar
Belforts försvar under fransk-tyska kriget 1870—71.
Vid provisoriska befästningar eller sådana, som anläggas vid
krigsutbrott eller under krigets lopp, använder man, så långt sig göra låter,
samma, om ock förenklade former som vid fästningar, men med anlitande
i allmänhet af samma materialier som vid fältbefästningar eller jord, trä
och järnvägsskenor m. m.
I ett vidsträckt och jämförelsevis fattigt land såsom vårt, måste man
såsom nämndt inskränka de permanenta befästningarna till de viktigaste
punkter, hvilka under alla krigslägen komma att utgöra fiendens
operationsföremål. På punkter af mindre vikt, eller som endast under ett visst
krigsläge få större betydelse, måste man dels nöja sig med mindre styrka
hos befästningarna, dels hänskjuta fullbordandet af vissa delar af desamma
till dess man före eller under ett inträffadt krig kan förutse, att de blifva
af behofvet påkallade. Vid dessa s. k. halfpermanenta befästningar
utföras i fredstid de delar, som kräfva lång tid och särskilda mekaniska
hjälpmedel, t. ex. murverk, järnkonstruktioner m. m., hvaremot endast förberedelser
för öfriga arbetens utförande vidtagas, såsom materialiers uppläggande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0590.html
