Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Orvar Svenske: Unionsfrågan från svensk synpunkt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
UNIONSFRÅGAN.
komst, af formen och innehållet i de gällande fördragen, saknar för frå-
gans afgörande visst icke intresse och betydelse. När man från norskt
håll pockande åberopar kränkta rättigheter och till och med inför utlan-
det beskyller Sverige för upprepade löftesbrotti då bör ej från vår sida
arten och vidden af vårt lands faktiska rättigheter lem nas ur räkningen.
Skola vi i dessa traktatsenliga rättigheter i lagliga former göra några
eftero-ifter så böra vi i hvad fall som helst klart veta, att det är efter-
b i
gifter af nu innehafda rättigheter.
Å andra sidan underskatta vi heller icke norrmännens sätt att se
sakeni om de vilja få den bedörnd efter billighetshänsyn och med afse-
ende på deras nationella »ceresfölelse>>
. Vore i de bestående traktatsenliga
förhållandena något, som verkligen sårade endera unionslandets nationella
heder, eller låt mig rent af säga moraliskt berättigade stolthet, så borde
man naturligen söka härvid åstadkomma ändring. Och jag tror, att sven-
skarna äro en nog ridderlig nation för att härvid ej vara döfva för be-
rättigade önskningar. Talet om >.)storsvenskar», som skulle för dess egen
skull eftersträfva svenskt öfvervälde öfver Norge, tro vi i det stora hela
vara en fantasi, som alls icke stämmer öfverens med åsikterna ens i våra
mest konservativa och aristokratiska kretsar.
Men ingendera af dessa båda betraktelsesätt är tillfyllest för frågans
slutliga afgörande. Måhända har å ena sidan en del af den svenska pres-
sen, å andra sidan den norska pressen just kommit till så diametralt mot-
satta resultat genon1 att låta endera af dessa synpunkter blifva uteslu-
tande bestämmande. Det gäller härvid i själfva verket mindre., hvad fak-
tisk lag berättigar till eller hvad norsk nationalkänsla kräfver, än i första
rummet, hvad med unionens bestånd är nzöj!igt och med hänsyn till båda
folkens intressen är politiskt klokt. Det är härom, som meningarna verk-
ligen äro olika på ömse sidor gränsen, och det är synpunkter, som på
intet sätt få förbises vid det slutliga afgörandet.
För tvänne närgränsande folk finnes icke fler än tre tänkbara sätt
för den utländska politikens handhafvande: antingen öfverlåtes ledningen
åt det ena folket, eller utöfvas den gemensamt 1ned full likställighet, eller
ock af hvardera folket särskildt för sig.
Den förra af dessa vägar har i principen hittills användts rörande
Sveriges och Norges utrikes förhållanden, och i spetsen för deras gemen-
samma diplomati har sålunda stått en blott för svenska riksdagen ansva-
rig svensk utrikesminister. Härigenom har vunnits en fast enhet i den
utländska politikenj synnerligen af nöden för de två äfven i deras för-
ening politiskt så litet betydande unionsfolken. Och vi hafva icke för-
sportj att något allmännare missnöje framträdt i Norge med det sätt,
hvarpå Norges utrikes intressen blifvit skötta, - jag menar missnöje af
annan art, än de anmärkningar i specialfall, hvartill sannolikt anledningar
heller ej skulle saknas, om det funnes ett särskildt norskt utrikesdeparte-
ment. Dess medlemmar blefve säkerligen heller icke felfria. Anord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
