Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Edv. Alkman: Viktor Rydbergs nya arbeten (Dikter, Vapensmeden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 VJKTOR RYDBERGS NYA ARBETEN.
emot tillvarons medelpunkt, där ändlighetens och oändlighetens radier samman–
löpa. Dock är vägen dit lång, lång som oändligheten sjä1f, säga somliga►
Det påstås att ingen lefvande ännu hunnit dit.
Sådan var ungefärligen den bild, många unge män, som ännu ej hunnit
trettiotalet, efter hvad jag vet skapat sig af den Viktor Rydberg, de redan på
skolbänken kände och älskade genom » Den siste Athenaren>>, »Romtrska da-
gar», »Romerska sägner», »Bibelns lära om K.ristus >>, men framför allt genom
hans »Dikter». De gamla, kära dragen hafva i »Vapensmeden}> och de nya.
»Dikterna», hans sista poetiska inhöstning, föga ändrat sig, och däröfver gläd–
jas, tror jag, hans unga vänner. De känna igen det blida leendet från förr,.
öfvertygelsen i röstens tonfall, den ädla harmen öfver det själfviska och låga,
hänförelsens eld, som brinner i ett par djupt liggande ögon. Väl hafva de
sextiotre åren plöjt en och annan fåra djupare, men denna har blott gifvit
anletet mera skärpa i uttrycket. Något har dock kommit till, som de förut ej
kände: en skuggning af otålighet, af oro, af en optimistens pess1m1sm, som
begråter – ej att idealen svika, men att tiden sviker idealen. Bakom denna
oro ligger kanske också en känsla af det allvar, med hvilket århundradets sista
decennium gått in, ett allvar, som ej vet, om det skall efterlängta eller frukta
den uppgörelse det nya seklet säkerligen skall affordra det gamla.
Denna uppgörelse har skalden anticiperat i dikten >>Den nya Grottesån-
gen» . I denna sublima skapelse har han nedlagt allt hvad han äger af stor-
slagen fantasikraft och ädel bitterhet. >>Den nya Grottesången’) är en samhälls-
satir - eller nej, den är ett af dessa underliga diktens verk, som ej kunna
tvingas in i den häfdvunna ästetikens pedantiska rubriker, en grinande hånbild
af det moderna samhället, men på samma gång en kärlekshymn till mänsklig-
heten, och utan jämbörding så vidt jag vet inom hela den samtida litteraturen.
Ej ens Ibsen har lyckats att i sin sociala satir gifva en världsbild af Grotte-
sångens _universella betydelse. För att finna en verklig litterär motsvarighet
till Rydbergs Grottesång tvingas man tillbaka, fruktar jag, ända till fader Dante.
Det är en hemsk färd skalden inbjuder oss att under hans ledning före-
taga. Vägen leder genom de fasans labyrinter, som innesluta vårt nittonde
århundrades, det »industriella>> århundradets »inferno». Socialisternas blods-
skildringar af den helvetesmaskin, de kalla det moderna samhället, äro nätta
miniatyrer i jämförelse med den sönderslitande verklighet vi skåda bakom ma-
skineriet i kung Frodes Grottekvarn.
Kung Frodes storvisir, kanslern-mammonsprästen, är ock öfvermjölnare
för Grottekvarnen. I sin ifver att tjäna den Gud, som alltid varit honom huld,
fordrar han inför kungen, att alla statens krafter skola användas i kvarnen, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
