Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Edv. Alkman: Viktor Rydbergs nya arbeten (Dikter, Vapensmeden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS NYA ARBETEN.
sig själf. Den är också ett underligt ting. Växer den i gynnsam mark, så aflar
den af sig hundrade små olidliga auktoriteter, så att innan man vet ordet af,
världen är full af dem. För tviflets feberhetta är auktoritetstron blott ett arka-
num, som ändrar tillståndet utan att aflägsna sjukdomsfröet.
Detta har Viktor Rydberg upprepade gånger predikat - ej i kyrkan,
hon har synts honom för kall och ej häller velat kännas vid hans meningar,
ej på torgen, ty hvardagslarmet har han aldrig älskat. Nej, vid stranden af
den Genesareth. som heter evighetens haf, och hvars dofva vågsvall vi för-
nimma någon gång genom
"en tystnad, då allt är försänkt i oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och haf, allt som en aning om Gud",
där har han varnat för de falske medlarne mellan evigheten och oss, och under
- ien helleniskt klar aftonhimmel, där »längtan andas stjärnornas här», har han
bedt oss att själfva, personligen söka det eviga, söka det öfverallt, i det oänd-
ligt stora och det oändligt lilla, och han har med ord, som fallit från hans
mun i hänförande rytmer, tolkat hemligheten hur han själf funnit det eviga eller
- hur han trott ·sig finna det. Ej är det hans fel, om ej somliga af oss, eller
om ingen af oss egde hans krafter vid sökandet efter det som förblifver, medan
allt tyckes växla - om mången bland oss ankrade sig fast vid hans ord i
stället för att söka en egen väg genom frågorna. Så hämnades auktoriteten
för hvad hon genom honom fått lida, att hon gjorde honom själf till en auk-
toritet för många.
Är det sannt, att religionen ger ett uttryck, låt vara dunkelt och mång-
tydigt, åt vårt rnedlemsskap i det oändligas värld, så är det den religiösa person-
lzghetens företrädesrätt och skaplynne att klarare och varmare än andra för-
nimma denna oändliga värld inom och omkring sig. .Denna gåfva – man
har kallat den siarens - eger Viktor Rydberg, och han har ej gräft ned den
i jorden. Med känsla, tanke och håg är han vänd mot det all-lif, hvars uppen-
barelser han tror sig finna i sinnenas värld. Lyckligast gör honom den sen-
sation eller tanke, som omedelbart fyller honom med det oändligas för-
nimmelse. Nattens tystnad, då för honom naturen rufvar på sin trängtan att
komma utöfver det begränsade, horisontlinien, där haf och himmel famnas,
stjärnornas blinkande, i hvilket kanske döljes en återhållen tår öfver förgängel-
sen, - allt detta inspirerar honom med en natur-hypnotisk makt den reli-
giösa stämning, som hos honom beherskar allt annat och gör hans dikt till en
offerhandling. Från de företeelser, som ligga så att säga på lifvets periferi,
söker han sig alltid till centrum. AUa hans tankar föras af en andlig tyngdlag
Svensk Ti’dskrift z892. z. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
