Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Edv. Alkman: Viktor Rydbergs nya arbeten (Dikter, Vapensmeden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS NYA ARBETEN. 21
Rydbergs lösning af samfundsproblemet visar nära frändskap med den
tankeriktning, som i Frankrike har sina främsta representanter i Melchior de
Vogzte och Paul Desjardins. I likhet med dem finner han ·i bannhärtz’gheten
- ej att förblanda med modern »välgörenhet» - den tyngd, som skall väga
upp eg01smens vikter, och »som de högsta sanningarna aldrig kunna bättre
uttryckas än i symbolisk form», så fattar han kristendomen som symbolen af
barmhärtigheten i världen. Dock må ingen inbilla sig, att han med ordet
kristendom menar någon af de nuvarande bekännelsekyrkornas status quo; det
förefaller honom som bure dessa på mycket af kanslern-mammons-prästens tros-
innehåll, och han finner stundom i deras sträfvanden en förunderlig likhet med
tidens realpolitik.
Från socialistiskt håll har man förebrått Rydberg, att hans Grottesång eJ
är farlig för de bestående orättvisorna. Af den förebråelsen torde han haft en
förkänsla, och troligen har han mottagit anmärkningen med resignation. Vår
tids socialism är så dogmatisk som trots någonting mellan himmel och jord,
och invand att betrakta tingen genom utopiehs färgade glas, betecknar den som
dårskap eller illvilja hvarje bemödande att undersöka tillvaron från annan aspekt
än dess egen. Dess grundsats, som från en sida sedd är: »allas rätt mot alla»,
fyller lifvet med en krigisk grundstämning, för hvilken den djupaste altruism
blir pjosk. - För den däremot, som tror att det förflutna har mer än en
negativ betydelse för det tillkommande och icke sätter en framtidskonstruktion
som värdemätare på historiens lärdomar, ter sig Grottesången farlig nog för
ett samhällsskick, som den med snillets storhet i greppet visat vara ov.ärdigt,
outhärdligt, omänskligt. Dikten, isynnerhet den, som ej uppträder med uttalade
reformatoriska anspråk, torde inverka mer på verkligheten, än verkligheten på
den. Något positivt framtidsprogram har Viktor Rydberg ej gifvit; Grotte-
sången är ej skrifven för att diskuteras i en riksdagskammare eller i dags-
pressens politiska ledare. Den är afsedd att åstadkomma djupare verkningar
än dessa.
Det »inferno», som skalden tecknat under symbolen af mytens Grotte-
kvarn, är ett inferno för alla. I Dantes inferno rymdes ej hela släktet, blott
de olycklige, som -af den medeltida teologien ansågos förtjäna detta pinorum.
I industrialismens hälvete lider hela världen. Fritagna äro endast kung Frode,
som i dikten blott är staffage och strängt taget står utanför det hela, samt
kanslern-mammonsprästen, som efter hvad jag misstänker, ej är af kvinna född.
Han är den onda världens försyn och lika oemottaglig för glädje o~h sorg,
son1 de gamles obevekliga öde. Men fogdenJ som malt mest och besegrat
konkurrensen? Hade skalden sett sig noga omkring, så hade han nog funnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
