Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Edv. Alkman: Viktor Rydbergs nya arbeten (Dikter, Vapensmeden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 VIKTOR RYDBERGS NYA ARBETEN.
att äfven för honom, den lycklige fogden, beredts ett pinorum, där han hem-
sökes af deras skuggor, hvilka han drifvit till kvarnens vridstång.
En hoppets stråle lyser dock in äfven i industrialismens inferno. Den
arme trälen, som i kvarnen kämpar för lifvet, känner som ett behof, att tro på
rättfärdigheten. Väl kan han tvifla och fråga:
"Herre Sebaot, är Du?
Är Du icke, åkallar jag Dig fåfängt,
men åkallar Dig,
åkallar Dig af förtviflan.
Jag vill icke, kan icke undvara Dig."
En svag ljusning bredes doc:k snart öfver denna stämning af spörjande
förtviflan:
"Eonerna gå och Du kommer ej.
Dina straffänglar dröja.
Herre Sebaot,
jag får ju tro på rättfärdigheten."
Ja, han får tro på rättfärdigheten. Skalden fyller och förljufvar hans
dödsminut med visionen af rättfärdighetens slutliga hämde- och segertåg genom
Mammons rike. Fantasien, som ger denna vision, har apokalyptisk kraft, -
skalden tror på försoningen, och nog är det på vingarna af hans tro, ej af sin
egen, som Grotteträlen 1 en hast kan fly hän till Patmos och bli en Johannes.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
