Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sigrid Leijonhufvud: Tvänne dikter - Vid Vettern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvänne dikter.
Vid Vettern.
Det är 1 vaknande morgonstund.
Dagg ligger än på marke.n,
Och under skymmande kronors rund
Känns luften fuktig i parken.
Men nedanföre är öppen strand,
Och solen kysser den mjuka sand,
Och sjön ligger vid, oändlig
Som silfver till himlens rand.
Du drager med oemotståndligt tvång,
Du strålande sjö, du vida!
0
Du lockar mig ut; en sista gang
Ut på din våg att glida.
Så stilla är allt; ett löf ej rörs,
Den soliga fred af ljud ej störs.
En fågel prasslar i busken:
Det är det enda som hörs.
Den fjärran stranden är ännu skymd
I lätt förtonande dimma.
Det är som ut i oändlig rymd
Man kunde lekande simma.
Det är som stege i dagens ljus,
Då spegeln brytes i sakta krus,
Ur djupet med lätta bubblor
Af manande röster ett sus. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
