Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sigrid Leijonhufvud: Tvänne dikter - Vid Vettern - Beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄNNE DIKTER.
Du tjusat mitt sinne, du fängslat min håg,
Du underbart trolska vatten!
Med hägringars spel öfver domnad våg
Med rytande svall i natten.
I vexlande lynnen djupets röst
Bragt rastlös maning, bragt hviskad tröst.
Du fyllt med oändlighets drömmar,
Med hafvets förtrollning mitt bröst.
Beundran.
0, låt det stora stort förbli,
Lägg bort din kritiskt kalia min,
Din öfverlägsna dom. Skänk
Beundrans skimmerröda vin!
Det strömmar ned som eld i barm,
Det väcker upp ur dåsig ro;
Med mäktig tjusning, ung och varm,
Det lyser upp din bleka tro.
Den skymt af storhet, som du såg,
Låt tända glöd af samma slag!
Af all din själ, af all din håg
Beundra fullt och fritt i dag!
Om tiden än med iskall hand
Dig tusen brister visa skall,
Hvad stort, som satt din själ 1 brand
Är ditt, är ditt i alla fall.
Det lyste kort, det svann förbi,
Det trampats ned vid hopens grin,
Det lefver dock. Skänk i, skänk 1
Beundrans skimmerröda vin!
Sigrici Leijcnhu~\l’ud.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
