Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Orvar Svenske: Unionsfrågan från svensk synpunkt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNJONSFRÅGAN.
Och hvilka ökade faror för fredens rubbande kunde icke uppstå ur
unionens upplösning! Slika statshistoriska händelser hafva politisk be-
tydelse för hela den världsdel, till hvars statsorganism vårt fädernesland
hör. Vi veta allt för väl, att det endast är den »europeiska jämnvikten»,
på hvilken för närvarande världsfreden beror. En vågskål, belastad huru
tungt som hälst, kan bringas ur jän1nvikten af ett e·nda sandkorn. Och
det behöfves därför inga stora rubbningar inon1 de europeiska statsför-
hållandena för att sätta världsdelens fred på spel. Därför är ingen sä-
kerhet för, att stormakterna skola passivt åse den skandinaviska unionens
upplösning. En ödesdiger yttre inblandning i våra inre förhållanden kan
blifva följ den.
Och äfven om själfva unionsupplösningen tillätes gå i stillhet för
sig., bör ju lätt kunna inses att tillståndet efter denna kris i hvad fall
som helst blir osäkrare för oss än under nuvarande förhållanden. Tvänne
själfständiga stater gifva under för öfrigt lika förhållanden sannolikt jämnt
dubbelt så många anledningar till möjliga förvecklingar som en inför ut-
landet enhetlig unionsstat.
För visso är därför frågan om unionens vara eller icke-vara ett för
bådadera folken djupt allvarligt spörjsmål, vid hvilket den största själf-
beherskning och den försiktigaste betänksamhet äro nationella plikter.
Det vore också en sorglig yttring af historiens ironi, om våra tvänne
små folk ej skulle kunna bevara sina redan knutna föreningsband i en
tid, hvars största politiska tilldragelser varit Italiens och Tysklands stor-
slagna nationella enhetssträfvanden och enhetssegrar, - i en tid, då icke
ens dessa stormakter känna sig starka nog för att bevara hvar för sig
sin plats i världsdelens statssystem utan i trippel- eller kvadruppel-allian-
ser gå ytterligare på statssan1manslutningarnas väg. Vi borde något
lära af dessa världshistoriska händelser, som spelat och spelas inför
0 ••
vara ogon.
Man må härvid ej möta lärdomen med det fåvitska talet om, att
för oss har storpolitiken intet att betyda; att vi vilja blott i lugn få odla
vår täppa och byta dess alster i fredlig konkurrens med andra länders
produkter. Vår vilja betyder härvid fögaj - intet gent emot den poli-
tiska nödvändigheten. Vi kunna ej med bästa vilja isolera oss från det
statssystem, dit vi höra. Och vilja vi ej utsätta oss för möjligheten att
en gång af de mäktigare staternas intressen trampas under fötterna, måste
vi tillse, att åtminstone det ej i slikt fall blefve allt för mjukt under
dessas steg.
Sålunda - alls icke af något svärmeri för drömda broderlighets-
ideal, ej heller i följd af någon som helst s. k. storsvensk lust för öfve~-
höghet, utan blott för den politiska trygghetens skull synes mig därför
unionens bevarande i hög grad önskvärdt.
Men frågan har ock en annan sida: for u1110nens bestånd fordras
båda folkens fria samtycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
