Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Orvar Svenske: Unionsfrågan från svensk synpunkt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSFRÅGAN. 39
Att begagna den makt, vi möjligen ega, att tvinga norrmännen kvar
i unionen, skulle till intet båta, tvärtom. De norska tidningarna hafva
lange fört ett sådant språk gent emot Sverige, så ifrigt under åratal sått
och vattnat nationalhatets och chauvinismens lättgrodda draksådd, att det
är fara för, det vi under den yttre unionens bevarande i själfva verket
få de inre unionsbanden alldeles afskurna. Läs t. ex. de hatfulla utfall
1not Sverige och svenskarna, som en af Norges populäraste författare
nyligen funnit lämpligt att ånyo utgifva i bokforn1, trots att de historiska
misstagen däri till komplettaste evidens ådagalades, då ifrågavarande ut-
fall först publicerades i en tidning, - jag syftar på Kielland och hans
bok »Mennesker og Dyr». Betänk, hurudan stämningen i stora kretsar
inom ))broderlandet» måtte vara, då Stavanger-borgmästaren finner det
för sig fördelaktigt att åter framlägga denna hatfyllda pamflett. Och
detta exempel står alls icke isoleradt. Man kan knappt öppna i dessa
dagar en norsk venstertidning utan att möta motsvarigheter därtill. Vatten-
droppen urholkar till sist den hårdaste klippa: skulle då icke dessa stän-
diga, nästan dagligt upprepade utfall mot Sverige till sist bland norr-
männen alstra ett verkligt nationalhat mot oss?
Och om det ena unionsfolket hatar det andra, hvilket värde har
väl då unionen? Eller tror man väl, att lojaliteten mot unionsfördragen
skulle vara stor nog för att, om en allvarlig pröfningens stund en gång
komme, leda till de ömsesidiga förpliktelsernas uppfyllande, trots att de
inre sympatibanden brustit? Respekten för dessa fördrag har på senare
tid ej varit sådan i Norge, att någon visshet tyckes förefinnas för sådan
förhoppning.
Därför kan det hända, att stämningen i Norge gent emot Sverige
är eller blir sådan, att från denna synpunkt unionens upplösning äfven
för Sverige kan blifva mera önskvärd än dess konstlade bevarande. Skulle
någonsin den stunden inträda, då unionsbrodren blefve en i själfva ver-
ket i faran opålitlig broder, då vore det ju långt bättre att på förhand
hafva situationen _
klar genom unionens formella upphäfvande. Sedan
kunde de båda länderna träda i ömsesidiga underhandlingar rörande ett
inbördes försvarsförbund. Och därvid torde hända, att Norge nödga-
des sätta högre pris på förbundet med det större grannfolket, än den
nutida partiförblindelsen medgifver, och sålunda Sverige på den vägen
kunde erhålla för sig förmånligare förbundsvillkor än · de nuvarande
unionella. Likaså, om Europa ej tillåter unionens upplösning, utan nödgar
oss att taga några steg för dess återknytande, sedan norrmännen föran-
ledt riksaktens uppsägande, - då blir helt viss icke Sverige villigt att
sedan nöja sig med en union af den lösliga halt som den nuvarandej utan
torde då Norge få foga sig i den sorts utveckling af folkförbindelsen,
som de nu gifva det förhatliga namnet »amalgamering.»
Detta, om sinnesstämningen i Norge nödgar till att i det yttre upp-
lösa en union, som i ·det inre redan försvunnit. Men huruvida sådan
situation redan är inne, det torde ännu vara för tidigt att afgöra. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
