Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - A. Ahm: En tysk framställning af Sveriges litteraturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TYSK FRAMSTÄLLNING AF SVERIGES LITTERATURHISTORIA. 55
Efter skildringen af Runeberg kommer förf. till »<lie Skalden des jungen
Schwedens», af hvilka nämnas: J. J. Nervander (enligt förf. t 1840), Fr. Cyg-
meus, Z. Topelius, Julius Wecksell (enligt förf. t 1868), Scholander, Björck
(enl. förf. född 1830), Nybom »u. a. ». Utom detta onekligen ganska säreget
sammansatta »Unga Sverige» skildrar förf. tvänne andra grupper af moderna
diktare, hvilka man lämpligast torde böra benämna den kungliga och den pessi-
mistiskt-realistiska. Till den förra höra naturligtvis våra båda monarker Carl .
XV och Oskar II, hvilken senare är den ende svenske skald utom Tegner,
som undfått äran att afbildas. Hans förnämsta verk är »Dichtungen der Schwe-
dischen Flotte». Öfvergången till den moderna pessimismen bildas af Snoilsky,
hvilken därpå karakteriseras som en äkta fullblodsrealist i så allmänna ordalag,
att förf. straxt därpå naivt nog förklarar, att samma karakteristik lika väl kan
användas för hela den realistiska riktningen. Ledaren och den största talangen
är dock Strindberg (född, enl. förf., 1841). I »D er Sohn <les Dienstmädchens»
har han med utomordentlig ärlighet och sällsynt psykologisk kraft skildrat -
sitt eget barn I Af hans historiska skådespel nämnes bland öfriga äfven » Here
Brugs Gattin». I dessa liksom i sina kulturhistoriska noveller ur svenska histo-
rien och i »Det nya riket» visar han stort mod i teckningen af moderna för-
hållanden. Till hans största skapelser höra dock hans dramer »Fadren», »For-
dringsegare» och »Fröken Julia»; »auch s1e sind Schilderungen persönlicher
Erlebnisse». Stackars Strindberg!
Till samma riktning höra åtskilliga yngre talanger, såsom » Geierstamm »,
»Erik Gramm», (tydligen den nyssnämndes bekanta U psalahjälte Erik Grane,
som kommit att rycka upp i författarnes led), Levertin, Juano Abo, (förmod-
ligen finnen Juhani Aho, som veterligen ej skrifvit ett ord på svenska), och
»Skildraren af det svenska folklifvet», Thor Hedberg. Slutligen omnämnas de
tre fruarna »Agrel», Edgren och »die Ernst Ahlgren», enl. förf:s åsikt född
181 5, och därmed slutar denna dråpliga framställning af vår svenska litteraturs
historia. Reflexionerna torde göra sig själfva.
Om den grad af beläsenhet, öfver hvilken förf. förfogar, får man en föreställ-
ning genom den bifogade förteckningen på arbetets källskrifter. Såsom sådana upp-
ges speciellt för Sveriges litteraturhistoria: Marianne d’Ehrenström, »Notices etc.»
(enl. förf. tryckt i Paris 1626), Sturzenbecker, »Die neuere schwedische Litte-
ratur» (Leipzig 185o) och en tysk antologi. För öfrigt stöder sig förf. på
Winkel-Horns och Schweitzers framställningar af den Skandinaviska Nordens
litteratur.
De öfriga nordiska länderna ha blifvit något bättre tillgodosedda än vårt
land, ehuruväl fel och oegentligheter ingalunda saknas. För öfrigt torde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
