Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: De anonymes utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De anonymes utställningar.
Realiteten är alltid hård mot förhoppningarna. Den är en ockrare, som
gärna tar sina »firti procent». Att den kan göra det, beror därpå, att för-
hoppningen är blind, åtminstone färgblind. Hoppet ser allting i ljusgrönt –-
»haabet er lysegr0nt» –, medan i verklighetens fulla ljus tingen få helt andra
färger. Denna sanning har erfarenheten ännu en gång bekräftat genom de
anonyma konstutställningarna, som för närvarande pågå i Stockholm.
Det var en ny och pigg ide, denna tanke om utställningar, där konst-
närerna skulle infinna sig anonyma, upprunnen, tänker jag mig, mellan skål
och vägg hos ett lag artister, som dryftade det hos oss hittills olösta och som
olösliga ansedda problemet, hur konsten skall kunna föda sin man. Hr Kind-
borg, som var påhittig nog att finna iden, räknade nog rätt, när han antog
att en sådan utställning skulle »dra folk»; men såg han i sin ide ett arcanum,
som skulle kunna friska upp de verkliga konstintressena hos publiken, så tog
han lika säkert miste. Icke köper publiken mer, därför att konstverken äro
anonyma, och icke begriper den mer, emedan den saknar ett namn, kändt
eller okändt, att sätta sina intryck i förbindelse med. Den faktiska innebör-
den i Hr Kindborgs ide blef en appell till publikens nyfikenhet; och inbillade
han sig, att denna skulle höja sig till allvarlig analys af de utställda konstver-
kens beskaffenhet, så trodde han den om alltför godt: därtill eger vanlig, sim-
pel nyfikenhet ej den nödvändiga inre energien.
Nyktert betraktadt, var hela påhittet en ide a la Barnum, och sådana
skadar det ej att ha, när man skall förevisa elefanter, men de äro knappast
dugliga, när spelet gäller intressen som konstens. Är det detta, som instinkt-
messigt känts och insetts af hela den rad bland våra mest framstående konst-
närliga krafter, som jag sökt och - saknat på de anoymes utställningar?
Bland de många »oberoende», som samlats i operahusets rymliga foyerlokaler,
hade jag visserligen ej stora förhoppningar att finna dem, men bland de hundra
utvalde i konstföreningens lokal - !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
