Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: De anonymes utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5S DE ANONYMES UTSTÄLLNINGAR.
Någon allvarlig, högtidlig exposition väntade jag, uppriktigt sagdt, icke.
Men jag hoppades på ett dristigt artistiskt skämt, som gärna kunnat förlåtas,
äfven om det gått ut öfver publik, kritik och hela världen för rästen. Glada fa-
soner, atelierblague, ungdomlig fart, som ej är så noga med att stanna i rätta
ögonblicket, men där friskhet gömmer sig och hvaraf framtiden skapar stor-
verk, - allt detta gärna för mig! - Men nej, fritt artistiskt skämtlynne eller
konstnärlig ungdomsyra ser man föga af, men så mycket mer af ett dubbel-
knäppt bonjourlynne, vårdadt, sociabelt, så som en förståndig konstidkare ar-
rangerar sig, när han skall visa atelieren för damer och vill bli »öfverraskad>>
under arbetet.
Är alltså 1>De anonymes utställning» misslyckad? Nej, Gudbevars ! l\’.Ian
får genast intrycket af att befinna sig i hederligt och godt hvardagssällskap,
där man i allmänhet ej begår extravaganser och där skandalerna äro bann-
lysta. Men i konstregionerna är sådant sällskap ofta nog en »monde ou l’on
s’ennuie». Skulle man vara pliktig att stifta intimare bekantskap med den
kompakta majoriteten, blefve det säkerligen ej häller så roligt. Dess bättre
finnes på utställningen äfven en elitkår, fast den kämpar i »spridd ordning».
Det är den jag vill iakttaga, - så godt jag kan.
Först i porträtten. De äro många, många. Några höra till eliten, andra
vilja inbilla folk att de höra dit. - Mac presenterar en ung dam, hvars appa-
rition drar blicken till sig. Hon har nyss slutat sin toalett, som är allt annat
än smaklös, och med ett skalkaktigt leende, som kommer två pigga ögon att
gnistra och leker kring ett par friska läppar, har hon lätt och luftigt sväfvat
fram till salongsbordet, där hon stannar med den outsagda frågan: »H vad
tycker Ni»? - Jo, min nådiga, jag finner Er pe:i;son förtjusande och beundrar
Er smak att presentera Er i gult lampsken. Reflexerna af ljuset, som däm-
padt sprider sig genom lampskärmen af tunnt silkespapper, kasta sig nöjes-
lystna in i alla vecken på Er klädning och äro näsvisa nog att våga sig upp
på den bara halsen och smeka Edra armar. De ha till och med oförsynthe-
ten att använda Er lilla näpna profil till ett skuggspel – om på väggen eller
på en skärm eller på något underbart sätt 1 fria luften, vet jag icke, men det
är ju deras affär - och målarens. Som Ni nu står, är Ni ett helt färgskoj,
mm nådiga, men felet är reflexernas, som föra ett sådant oväsen. - För rästen
kan jag ej annat än gratulera Er till Er lilla vackra talang för teatereffekter.
Jag förstår mycket väl, att Ni velat arrangera en tablå a la Besnard, och han
:är en mästare, som jag säkerligen älskar lika mycket som Ni. Men jag bru-
kar ej vilja härma dem jag håller mest af. Sådant är en rent kvinlig malise.
Af en händelse gör jag helt om och får en ny bekantskap. En elak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
