Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: De anonymes utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANONYMES UTSTÄLLNINGAR. 61
Getsemane», mest intresserar, är - ramen. Den är nämligen ett litet mäster-
verk i en konstindustriel genre, som är mycket intresse värd. Genom sin pseu-
donym har konstnären också, antar jag, velat antyda, hvar han själf lägger sitt
arbetes tyngdpunkt. Ytterdelen af ramen är skuren i trä i synnerligen vackert
mönster. Innanför denna del finnes ännu en inramning af pergament, hvarpå
i stil hämtad från illuminerade manuskript framställas de fyra evangelisternas
sinnebilder, infattade i dekorativa motiv. Till denna inre ram sluter sig osökt
och naturligt handlingen i den lilla akvarellen: Jud,as, som i Getsemanenatten
kommer med en väpnad skara och förråder Mästaren. I belysning och an-
ordning har konstnären velat åstadkomma en Rembrandtseffekt. Händelsen
försiggår under en stor ceder eller ek, i hvars yfviga krona nattens skuggor
samlat sig. Under denna framskynda grupper af män med bloss i händerna,
och i förgrunden, som hvilar i skugga, mötas förrädaren och den förrådde,
medan lärjungarna skynda till och Petrus lägger handen på sitt svärd. Belys-
ningen är absolut falsk med kalla, bleka rosatoner, och konstnärens oförmåga
af psykologisk karakteristik yppas bäst i de båda hufvndfigurerna. Däremot
är kompositionen ej utan förtjänster, om den också ej frigjort sig från mön-
stret. Trätälja har också på de »oberoendesi> utställning två nummer: en 1
’trä skuren relief, som är gifvet svag, och ett akvarellandskap, likaledes utan
konstnärlig kvalitet. Men se på ramarna!
Som antydts, är genren föga talrik och ej synnerligen frestande. Emel-
lertid bjuder den på ett par tre goda arbeten. Mab’ s tre landtliga gracer,
som vid haggrinden egna en ledig stund åt dagens byskvaller, hvilket tyckes
vara lustigt nog, äro hämtade direkt från ort och ställe med landskap och allt.
Olle’s pianospelande flickor har man många gånger förr sett lifslefvande i· nå-
got borgerligt förmak en vinterafton, när lampan nyss tändts. Man känner så väl
igen denna ansträngda och föga graciösa rörelse, den stackars tösen får i ryg-
gen, när hon skall »ta ut» något nytt. S. C. H. M·s gumma, som sysslar i
sitt mörka kök, är också förträfflig. Denna målning är en präktig, med luft
och stämning fylld studie af en »camera obscura» med en fönsterglugg i bak-
grunden, genom hvilken man får en amng om det ljusa och friska sollifvet
utanför. - Siccativ utställer en duk, som han kallar >>dilemma». Jag har
svårt att förstå namnet, om det ej syftar på åskådarens själstillstånd, när han
vill begripa, hvad målaren menat. Den stackars åskådarens dilemma är i alla
fall en »embarras de richesse». Ty nog har taflan innehåll. Guds fria natur
med berg, sjö och träd. Vidare ett bord med duk, som är artistiskt till-
skrynklad; på bordet kaffeservis med två koppar; bredvid två stolar. På den
ena en sjal, om manlig eller kvinnlig tillhörighet, kan jag ej afgöra, ehuru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
