Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: De anonymes utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 DE ANONYMES UTSTÄLLNINGAR.
lig, brungrön färgskala, som konstnären tydligen valt för dess lättare samstäm-
barhet med färgkarakteren i modellernas hy, ger det en helverkan, som är
både samlad, kraftig och originell. Man och hustru sitta tätt vid hvarandras
sida, och bägges hvart för sig karakt.eristiska hufvuden modellera sig förträffligt
mot den obestämdt gröna bakgrunden. Mannen, som i handen håller en an-
teckningsbok, ser allvarlig, lätt begrundande ut. Hufvudet böjer sig något på.
sned, en hållning, som ej är blott ögonblicklig, utan tydligen hör till hans in-
dividuella egenheter. Är mannen en mera lugn natur, så har hustrun ett lättare,
något koleriskt temperament. Med hufvudet lutadt mot handen, en liten mager,
men energisk hand, blickar hon ut i rummet med ett intelligent, fint småle-
ende, som är utomordentligt väl både uppfattadt och återgifvet.
Konstnären har på det lyckligaste sätt antydt samhörigheten hos detta
par, som ändå är sammansatt af tvänne mycket olikartade naturer. Från rent
teknisk synpunkt skulle man kanske ha rätt att önska en sista öfverarbetning
af målningen. En och annan färgton verkar, i synnerhet på mindre afståndt
väl fristående. Men för konstkritiken äro i min tanke de tekniska spörsmålen
af underordnad betydelse, - blott en bi5ynpunkt, hvilken understundom kan
vara intressant nog, men aldrig får taga ledningen vid omdömets bildande.
Kritikens uppgift är ej att lemna gesäll- eller mästarebref på yrkesskicklighet;
dylika betyg kan konstnären få på närmare håll, där man i det hänseendet är
både mer kompetent och mer intresserad.
Kritiken gör som Diogenes, söker med ljus och lykta efter människor,
glädes öfver personligheten, hvar och hur hon träffar den, - högre, lifligare,
ju suveränare, mera fristående, individuell personligheten är. Ingenting är mera
modfällande, andligen tröttande än att träffa på teknik, där man söker per-
sonlighet, att finna habilitet, när man vill värmas af känsla, att mötas af en
väl inlärd gest, då man väntar ett ärligt och utan hänsyn uttaladt ord.
Teknik, - det är just hvad jag finner i Sigges porträtt af en kapten 1:
uniform. Utan att vara på något vis virtuosmässigt är det framför a1lt gan-
ska skickligt måladt. Hur mycket mer får man då ej med af Travellers lilla
i Courtois’ genre målade porträttskizz, som visst ej saknar ursprunglighet,
fastän den till det yttre erinrar om den nämnda förebilden l Sist, men ej med
minsta tillfredsställelsen nämner jag Carls lilla älskligt, intimt och trohjärtadt
målade pastellporträtt, som bestämdt tillhör utstäUningens bästa.
Som man ser, är porträttet mycket rikt representeradt på de anonymes
utställning. Svagare, både i numerär och beskaffenhet, ’ är genren. Af
historiemålningar finnes blott en och denna enda är icke ett lejon. Det är
ingen elakhet, när Jag påstår, att hvad som i denna målning, Trätäljas »I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
