- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
75

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edvard Lidfors: Theodor Wisén. Minnesord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THEODOR WISEN. 75
klaringen på hans hållning särskildt i rättstafningsfrågan, där han sökte
afstyra de radikala förslagen, emedan de enligt hans åsikt voro oprakti-
ska och . endast skulle leda till förvirring. Jag kan ej skönja bättre, än
att erfarenheten härutinnan gifvit honom fullkomligt rätt, ty man kan
vara viss på att, hade de närr1nda förslagen verkligen varit rimliga, så
skulle de långt för detta varit genomförda, emedan våra tidningsmän, i
främsta rummet de radikale, då naturligtvis med nöje skulle hafva skyn-
dat att antaga dem. Men tidningsmännen äro mera praktiska än så:
de akta sig för slika reformer, ty de veta fullväl, att den tidning, som
upptoge dem till användning., skulle nästa dag mista nio tiondedelar af sina
läsare. Och fördenskull, huru skilda deras åsikter må vara för öfrigt,
i rättstafningsfragan iakttaga de allsköns broderlig sämja och endräkt.
Jag har dröjt länge, kanske alltför länge vid \i\lisen såsom offent-
lig person; må det tillåtas n1ig att slutligen säga några ord on1 honom
såsom enskild 1nan. Det måhända mest utmärkande draget i hans natur
var ärliglzet, och det kunde rned sanning sägas, att i honom fanns icke
svek. Allt, som kunde i större eller tnindre grad kotnma under benäm-
ningen humbug, var honom en styggelse., och, såsom han själf var., hvad
vårt språk med en vacker och träffande bild kallar, en kärnkarl, så ville
han äfven hos andra finna något mera än ett blott skal, vore detta än
så lysande. Denna hans egenskap inlade i hans sätt en viss återhållsam-
het, emedan han icke ville synas ens i åthäfvor visa något, hvarmed han
ej skulle hafva haft full mening. Det kan därför nog hända, att små
själar funnit honom i förhållande till sin egen litenhet hvad man skulle
kunna kalla något hög; men detta har då varit deras fel, som anlade en
sådan måttstock, ej hans, som mättes därmed, ty för egen del var han
enkel., flärdfri och fordringslös som få. Och han var en fulltrogen vän.
På den krans, hvarmed detta universitet gaf honom sin sista hyll-
ning, stod sorr1 inskrift: Hans tidsålder skall allt-id väl on1talas. Dessa
ord karakterisera på ett lyckligt sätt arten af hans offentliga verksamhet
vid universitetet. Hade det förunnats hans enskilda vänner att på samma
vis ådagalägga sina känslor, skulle desse knappt hafva funnit ett lämpli-
gare uttryck an i den romerske skaldens ord: Integer vita; scelerisque
purus.
Och nu ar han borta, men det föredöme han lemnat oss efterlef-
vande är kvar. Må det lysa för oss, må det mana och stärka oss till
samma redbarhet, till samma bergfasta tro på lifvets ideala makter och
till samma varma, oförtrutna sträfvan att efter måttet af våra krafter rea-
lisera deras seger redan här på jorden! Hörsamma vi den maningen,
då skola vi på det bästa sätt., som för oss är möjligt, hafva hedrat hans
minne.
Ed1t’-lrd L.idEcrss.
–-~~–
I I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free