Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edvard Lidfors: Theodor Wisén. Minnesord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 THEODOR WISEN.
innehafvare af stolen n:o 5 i Svenska Akadernien tog han initiativet till
fortsättning af det stora ordboksarbete, på hvilket akademien offrat så
mycken möda och kostnad, men som till en tid kommit i marvatten
genom vidriga omständigheter., framför allt, som Rydqvist uttryckte sig.,
genom· saknaden af >>en i stort ledande förmåga, som kan beherska det
hela, på ett i våra dagar allt mera vidsträckt område, under stigande
anspråk både inon1 och utom vetenskapen». Just en sådan förmåga var
\Nisen, och den, som först väckte tanken på hans inväljande i Svenska
Akademien, gjorde därigenom denna instjtution en tjänst, som med hän-
syn särskildt till ordboksarbetet väl n1å kallas den största som i det stycket
kunde göras henne. Huru samvetsgrannt Wisen fattade detta uppdrag,
därom kunna de medarbetare vittna, som han lyckades värfva för före-
taget; huru han satte detta in i rätta hjulspåret, som man säger, och fick
det i en god fart, som lofvar det bästa för målets uppnående i en icke
aflägsen framtid, därom vittnar det profark, som han endast få veckor
före · sin bortgång kunde på akademiens senaste högtidsdag förelägga sina
kolleger därstädes till granskning och pröfning. Man lärer kunna hoppas,
att den plan Wisen uppgjort och den grundval han lagt för Svenska
Akademiens ordboksarbete äfven efter hans bortgång icke behöfver lida
någon rubbning, åtminstone ej i väse11tliga ting.
När Svenska Akademien invalde Wisen till sin ledamot, tillegnade
hon sig emellertid icke blott en lärd filolog, utan äfven en man, som i
sin makt hade det talade lika väl som det skrifna ordet. Här minnas vi
honom väl från mångfaldiga mer eller mindre högtidliga tillfällen, då hans
klangrika stämma gaf ett ädelt uttryck åt ädla tankar; jag nöjer mig med
att påminna om hans äfven från trycket utgifna högstämda tal med an-
ledning af kronprinsen Gustafs och kronprinsessan Victorias förmälning.
Ja, här i det gan1la Lund och vid det Carolinska universitetet, här
minnas vi honon1 för visso väl. I unge hafven hört honom från kate-
dern föredraga sitt läroämne klart1 redigt och på ett sätt, som ingaf kär-
tek till ämnet. Vi äldre hafva lärt känna honom sorn ämbetsbroder och
förman och haft full anledning att i båda dessa egenskaper värdera honom
lika högt. Sakrik utredning, kloka rådslag, aktning för andras öfverty-
gelse., äfven när .han ej kunde dela den, samt ett hofsa1nt och besinnings-
fullt sätt att förfäkta sina egna åsikter voro de egenskaper, som präglade
hans uppträdande i det offentliga.
Det har sagts om honom., att han var konservativ. Ja väl, han var
det, men på ett sätt som 1nå räknas honom till berömmelse och ej
till last. Han höll på det bestående, ej därför att det var det bestå-
ende eller därför att det var gammalt, utan därför att det var pröfvadt;
icke heller förhöll han sig betänksarn mot det nya blott emedan det var
nytt, utan emedan han ville hafva tillräckliga grunder för, att det nya
verkligen var bättre än det gamla, som skulle afskaffas. Var han först
viss därpå, då hälsade äfven han det nya med glädje1
men mot ovissa _
hugskott intog han alltid en afvärjande ställning. Däruti ligger ock för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
