Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 TEATER-REVY.
var han tillfyllest. Herr Örtengren hade denna gång, hvad blott alltför säl-:
lan händer, fått en verklig uppgift att egna sitt alltid samvetsgranna arbete åt;
en liten smula mera lätthet och ett raskare tempo för spelet i allmänhet skulle
i al1mänhet vara en god sak för herr Örtengren. lVIen som brukspatronen
Boje nu var, var han en lyckad skapelse af en begåfvad skådespelare, masken
var förträfflig, och om karakterens utveckling förefaller egendomlig~ tror jag,.
som ofvan sagts, att detta är författarens, ej skådespelarens skuld. Fröken
Svanström är en ung elev, som i Toras roll ej hade tillfälle att ådagalägga.
någon egentlig skådespelarefallenhet, rollen kräfver blott en söt och behaglig
ung flicka, och härför har fröken Svanström utmärkta förutsättningar.
Samtidigt med Holberg på k. operan har Moliere gått öfver k. drama-
tiska teaterns scen. Det är den oförbränneliga läkare-satiren »Den inbillnings-
sjuke», som nu satt Stockholmspublikens skrattmuskler i rörelse, och det är
glädjande att se, att publiken både kan och vill hafva roligt åt den dråpliga.
kornedien. Det i öfrigt ej starka programmet har gifvits för en rad fulla hus,.
och »le gros nre» har genljudit i den lilla salongen, just så som pappa Mo-
liere ville, att det skulle låta. Herr B~ckström har fått skrattarne med sig,.
och detta kan ej förvåna, ty han är mycket rolig i den ansträngande rollen..
Det kan ju hända, att han ej är så fransk eller spelar enligt tradition, men
det har ingen människa tid att tänka på, då han spelar, åtminstone har jag
för mm del för roligt af både stycket och herr B~ckströms lustiga tolkning,.
för att kunna sitta och mäta den med traditionens tumstock. Fru Rundberg är
en förträfflig Toinette, hon gifver i denna roll ännu en gång full bekräftelse
däråt, att hon är en vacker, kvick, graciös subrett, som kan spela dylika roller
med lif och fart i deras rätta lynne, och därför ej bör tvingas in på andra.
fält, åtminstone ej med uteslutande af hennes egentli’ga. Blott för fru Rund-
bergs skuld borde en och annan Moliere eller Holberg förekomma på landets.
första scen. Äfven fru Sternvall förstår sig bra på sådana roller, efter hvad
hon nu och förr visat. Fru Hamrin, en af de mestadels »lefvande begrafna\)
vid k. dramatiska teatern, har nu fått lefva upp för några dagar, och glädjas
åt lifvet i Angeliques älskliga gestalt. Herr Eyström tager sig ytterst osanno-
1ik ut i kostym och allongeperuk, det finnes stora prejudikat härför vid denna.
scen, men meningen därmed har svårligen varit att » bilda skola». Herr Ryd-
gren är bra som läkare-pedanten, nästan för bra, d. v. s. hans starka sidor äro
masken och det rabb1ande talet. lV[en masken var nära på en variete-komikers,
och äfven i rabblet af läxan låg något öfverdrifvet, men till trots för alla an-
n1ärkningar, är det ro1igt att se l\1oliere, att se, att våra artister ganska bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
